Aktuellt

Upp och ner!

upponer
Känns tryggare här…

Alltså huvudstående. En position jag intar med skräckblandad förtjusning. Långsamt lyfter jag underkroppen med böjda knän. Försiktigt, försiktigt lirkar jag upp ett ben i taget och när båda är uppe rätar jag upp kroppen och pressar fram höften så jag inte står som ett C.

Och varje gång undrar jag varför jag ställt mig längst fram på mattan. Då landar jag ju UTANFÖR om jag tippar över. Hårt.

Och varje gång undrar jag varför jag får sån extrem handsvett när jag står på huvudet. Det rinner och mina händer gör stora avtryck i mattan. Spelar ingen roll hur många solhälsningar och krigare jag gjort innan, då blir jag bara varm men inte svettig. Upp och ner svettas jag. Om HÄNDERNA.

Filosoferar lite om min placering på mattan och min handsvett innan jag kommer ner i barnet. Yogafröken kommer och masserar mig lite i nacken och jag njuter av att jag överlevde. Igen.

0

6 Kommentarer

  • Svara
    Staffan
    30 april, 2013 kl 14:57

    Alltså, jag hade detta som ett hemligt mål i somras, att lära mig huvudstående. Jag kan inte ens skriva att jag inte ens var nära, hur gör man???

    Jag misslyckades direkt när jag skulle försöka få fötterna att lämna marken, först gick jag in med dem så nära överkroppen som möjligt med rumpan upp i vädret men sen då? Helt omöjligt.

    De äldsta barnen tyckte dessutom jag var omätbart, astromiskt pinsam när jag övade där på gräsmattan så jag lade tyvärr ner det. Kanske får ha det som mål igen,

    En steg.för-steg instruktion skulle uppskattas :-)

    0
    • Svara
      Anna
      30 april, 2013 kl 17:17

      Jag ska se om jag vågar mig på att filma min uppgång. Risken är att jag välter av nervositet :)

      0
  • Svara
    anneliten
    30 april, 2013 kl 15:19

    MEN! Staffan och Anna – stod ni inte på huvudet som barn? Den enda yogaposition som känns bekväm för min stela kropp, utom kanske död mans position, är just huvudstående. Jag kan inte ned sitta i ”barnets” utan att få kramp i fötterna.

    0
    • Svara
      Anna
      30 april, 2013 kl 17:18

      Klart jag gjorde. Jag åkte slalom också…. Fast det är ÄNNU läskigare än huvudstående nuförtiden! Barnets är ju underbar, där hade jag kunnat ligga till nästa fredag!

      0
    • Svara
      Staffan
      1 maj, 2013 kl 20:48

      Aldrig vad jag minns…

      0
  • Svara
    Lotta
    30 april, 2013 kl 17:55

    Jag har alltid kunnat stå på huvudet med handflatorna i golvet, som jag gjort sedan jag var barn, men har svårt för den yogavarianten. Det går bättre med träning dock.

    I går kväll assisterade jag på min yogalärares klass och fick gå runt och justera riktiga deltagare. :) Kul men nervöst! Om två veckor ska jag leda en klass under hennes övervakning, ännu mer nervöst.. :P

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.