Jag trivs med att känna mig sportig. Men när man travar omkring på 15 år gamla skidor (och med morsans minst dubbelt så gamla stavar) är det svårt att hitta just den feelingen. När jag sedan blir omblåst av värsta snabbfolket i Björn Dählie-mössa vill jag liksom ropa att “Jag är sportig egentligen, jag är ingen 40-årig tant på söndagspromenad. DET ÄR BARA SOM DET SER UT HÖRRNI!”.
Nåväl. 14 km blev det i underbart norrländskt väder. Ett papper under skidan ledde till tvärstopp och vurpa, men annars gick det helt enligt plan. Bara lite långsammare. Jag skyller på skidorna.
För visst borde det gå fortare att åka skidor än att springa???
6 Kommentarer
Marie
24 mars, 2013 kl 14:31Mest Vasaloppsgubbar på Olles som stakar och stakar året om. :-)
Rund är också en form!
24 mars, 2013 kl 19:00Hehe! Hm…. Ja, liiite fortare bör det nog gå. ;-)
Men helt klart skidornas fel!
anneliten
25 mars, 2013 kl 00:07Några säger att det går lika fort att åka skidor som att springa. Ungefär. Om man inte är proffs – för då går nog skidor fortare.
Malin Stang
25 mars, 2013 kl 17:55Tekniken, det hänger på tekniken! Förra säsongen kämpade jag för att komma ner på sex-tempo i skidåkning, nu är jag på 5-tempo när jag har en dålig dag! =) Tekniklektioner samt lite glidvalla är bra tips ;)
MEN visst är det härligt oavsett tempo? :)
Anna (orka mera)
25 mars, 2013 kl 20:01Tekniken sitter hyfsat. Är uppvuxen på skidor. Kom ner i 5 minutersfart men då hade jag så mycket fäste att jag fick tokstaka i nerförsbackarna :)
malin o
27 mars, 2013 kl 13:42Oh, no – den dagen jag springer så långsamt som jag åker skidor… Då kan jag nog bara lägga ner! Längdåkning är härligt om man kan gissar jag, jag kan I N T E. DÅ är det bara frustrerande.