Förväntansfull!

Jag har inte gjort det sedan 2006. Min utrustning är från 1988. Men i morgon ska det ske. Jag ska åka längdskidor.

Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an uppgiften. Förtjusning över att få låta hjärtat slå lite snabbare utan att behöva bry mig om ömmande vader. Förtjusning över den vita snön och den knallblå himlen. 

Och så lite lätt nervositet inför alla de där svängarna som alltid kommer längst ner i backarna, där spåren liksom försvinner. Där man i panik flyttar tyngdpunkten fram och tillbaka mellan fötterna, i en stilla förhoppning om att förbli stående. Men där man slutligen ändå hittar sig själv liggandes i en snöhög med kall snö innan för jackan.

I morgon vet vi hur det gick.