Lika bra att jag skriver det här inlägget medan jag kommer ihåg känslan på ett rättvist sätt. Innan jag börjar försköna och fluffa till verkligheten.
Sitter med alla kläderna på, även mössan. Det finns ingen tid att spilla. För i takt med att minuterna går suddas verkligheten ut, och allt blir sådär härligt igen. Slänger mig över tangentbordet och här har ni det. Den bistra verkligheten. Utan omskrivning.
INTERVALLER ÄR DET VÄRSTA SOM FINNS.
Sådärja. Nu är det sagt.
Allt annat ni läser om intervaller på denna blogg är bara ljug. Eller förnekelse. Tänk att man nästan kan dö på 400 meter. Hoppas det är väldigt länge till nästa gång.
12 Kommentarer
Coach F
24 januari, 2013 kl 16:01Nu har du faktiskt intervallfritt i nästan två veckor. Nästa vecka blir det lugna fina runder i Anna-bestämmer-själv-fart. Passa på och njut. Sedan sitter du där med mössan på igen och skriver dumma inlägg på bloggen.
Joanna
24 januari, 2013 kl 16:16Amen! ;-)
traningsgladje
24 januari, 2013 kl 17:13hahaha. klart roligaste bloggen!
Jennifer
24 januari, 2013 kl 19:31Så sant, så sant :-) (Bäst är intervallpassen efter någon timme eller två)
Ingmarie
24 januari, 2013 kl 19:51Du har bergis gömt det nu! :-)
Lina
24 januari, 2013 kl 22:33De är grymma!!
Lisa
24 januari, 2013 kl 22:38Jag hade en helt annan upplevelse av 400m-intervallerna idag. De var (även under passet) helt underbara. Jag sprang 3 mer än planerat och kände mig som superstark! Antar att jag borde springa snabbare nästa gång.. :)
anneliten
24 januari, 2013 kl 23:45Ja, det borde du ;-)
Daniel
25 januari, 2013 kl 09:52Intervaller som är så skönt! ;)
Anna (orka mera)
25 januari, 2013 kl 15:03Du är galen! :)
Vevve
25 januari, 2013 kl 12:28För mig som inte kan löpa/intrevalla helt än är det en dröm att få göra’t!!
som jag längtar
Anna (orka mera)
25 januari, 2013 kl 15:04Jo dom kan vara härliga i fantasin… :)