Jag är trail-sugen.
Först spenderade jag nyårsafton med Mr Trail himself – Mikael Björk. Sen mailar Miranda ut om Team Nordic Trail, Sveriges största satsning på traillöpning, med visionen att “inviga fler människor i traillöpningens sötma; skogens otroliga natur, rötternas äventyr under fotsulorna och passionen vi alla känner för stig!”
Och där någonstans börjar det klia i fötterna. Jag vill ut i skogen. Är övertygad om att traillöpning kommer bli det nya svarta. Och jag vill vara med på festen.
Det finns bara ett problem och det stavas KÄVLINGE:
Hinner inte blogga mer. Måste in på hemnet…
15 Kommentarer
Staffan
7 januari, 2013 kl 16:11Haha, hysteriskt roligt :-) Ser ju åtminstone lite gräs där till höger innan ögonen fokuserar och läser Kävlinge Golfklubb. Kanske lite kullar i alla fall och en och annan bunker med sand kanske och kanske t o m lite träd vid sidan av fairway/green? Spänningen att eventuellt bli träffad av en golfboll som nalkas i 200km/h kan väl liknas vid den en ”riktig” traillöpare känner :-) Dessutom lär du ju träffa på mängder med uppretade golfare som i din fantasi kan vara Pumor vid en trail i Colorado…
Anna (orka mera)
7 januari, 2013 kl 23:05Haha, en uppjagad golfare låter ju läskigare än vilken björn som helst! Jag tror jag håller mig på asfalten…
Rund är också en form!
7 januari, 2013 kl 16:17Skrev också om det här idag. Visst ser det härligt ut?
Haha! Ja, det problemet har jag inte jag (Platt med åkrar). Du är välkommen att flytta hit till mycket kuperat område! ;-)
Lina
7 januari, 2013 kl 16:20Det ser fantastiskt ut!! Vilken boost det måste vara och springa i sådan natur!!
Idamari
7 januari, 2013 kl 16:25Skrev också om det idag. Så himla taggad jag är och det vore roligt. Du får komma och hälsa på här, i Umeå. Vi har skog, rötter, backar och terräng så det förtar : )
Anna (orka mera)
7 januari, 2013 kl 23:03Jo jag vet, jag är född och uppvuxen där :) Förhoppningsvis åker jag upp en vända under våren och njuter av naturen. Dock inga backintervaller i bräntbergsbacken… sist dog jag under sista intervallen och på vägen ner ramlade jag och stukade foten så den blev stor som en basketboll!
Miranda
7 januari, 2013 kl 16:36STORGILLA detta inlägg :D :D :D
Åh men med till Åre bästa Anna!!
Anna
8 januari, 2013 kl 17:01Å du anar inte hur mycket jag vill!!!
nipe
7 januari, 2013 kl 16:51Du får springa i och utmed ån eller nåt ;)
traningsgladje
7 januari, 2013 kl 17:09haha. minns du det där jag kommenterade om humor? typiskt exempel! du är för rolig!!
Mathias
7 januari, 2013 kl 20:35Jag har varit i Furulund några ggr och där sprungit i terrängen på ömse sidor om Kävlingeån. Där finns möjligheter att både snubbla på rötter och riva sönder nya jackan på taggtråd, dvs alltid något.
Jojohanna
7 januari, 2013 kl 20:43Det är inte alperna, men jag har också en massa terräng att bjuda på om du har vägarna förbi Jämtland. Annars så gillade jag iof åkervariaten med. Kör!
Johan
7 januari, 2013 kl 23:50Ja för det finns ju sjukt många trailrundor runt Vellinge….. Tror det är plattare än Kävlinge…. :-) Vi har dock gott om golfbanor.
Anna
8 januari, 2013 kl 17:03Same same but different liksom. Hur hamnade vi här???
En annan Johan
11 januari, 2013 kl 17:02Det kanske inte är lätt att få till trail varje vecka men någon gång ibland kan man bege sig till Söderåsen, det kan ju inte vara mer än 3-4 mil från Kävlinge!
Såklart är utsikten inte lika vid i fjällen och höjdmeterna inte lika många, men att tassa runt på en bädd av boklöv längs ravinerna är inte att förakta!