Jag vill inte vara här!

Idag har jag varit på ställen jag helst sluppit. När det var som värst slängde jag cykeln, larmade av en radänga svordomar och avslutade med ett “JAG VILL INTE VARA HÄR!” i hög falsett.

Det var efter kilometervis av icke cyklingsbar terräng, toppat med oändlig träskmark och en mtb-vurpa rätt ner i geggan. Ensamma och utelämnade bland ivrigt blodsugande myggor, där tankarna som cirkulerade handlade allt mer om träsktroll än om cykling. Om risken att sjunka ner och bli kvar i träsket, sugas upp av underjorden och försvinna. Om stackars föräldralösa Alva som inte skulle bli hämtad på Bromma…

Jag älskar min mountainbike men jag är ingen mtb-cyklist. Jag är en grusvägscyklist. Hyfsat preparerade stigar och motionsspår funkar också. Men jag vill ha kontroll. Jag gillar inte överraskningsmomentet i att plötsligt i slutet av en brant nerförsbacke mötas av tvär sväng i lervälling. Eller ännu värre – stenblock.

Jag vill kunna bränna på utan att vara rädd för vad som dyker upp. Vilken tur att det finns gott om sånna möjligheter också!  Grusvägscyklist – that’s me!

Helgen är nu till ända.  Det har blivit mycket träning, 15 mil mtb och 26  km löpning, men minst lika mycket mat. Så här blev gårdagens middag:

 
Förrätt: Ceviche med piggvar, pilgrimsmussla, lax, sötpotatis, rabarber, koriander och lime. Huvudrätt: Kalvfilé med skink och nässellasagne, salviasmör, prosciutto och citronsky.

Efterrättsbuffé. Say no more. Blev några vändor till efter denna…

Hela gänget samlat för middag: Åsa, Viktor, Jessica, Jaime, Sara, Kent, Sofie, Hans, Sofy, Fredrik och jag.  Alla inte med på bild dock…

Summa summarum. En kanonhelg på Högbo Brukshotell, med utmärkt mat och goda träningsmöjligheter. Hit kommer jag gärna tillbaka.