Första barnfria dagen började med löpning. 18 kilometer som blev 23 och en GPS som konstant pekade åt fel håll.
Att springa i skogen är mumma för själen. När man springer här undrar man varför man någonsin snörar på sig skorna för en asfaltsrunda längs 108:an mot Lund…
Vaderna får sig en rejäl genomkörare när underlaget växlar mellan sand, lösare sand, rötter, stenar och kobajs. Kobajs som förövrigt numera pryder både Fredriks och mina skor… DET är inte mumma nånstans! Och vaderna känns så här i efterhand överkörda av en traktor.
På tal om skor. Jag älskar mina Brooks. De känns som tofflor även efter 23 kilometer. Vågar säga att det är mina skönaste skor någonsin. Typ KÖP!!!
Att beräkna tidsåtgång för Skåneledslöpning är omöjligt. Det tar alltid längre tid än man tror. Kanske för att man alltid springer längre än man tror… Och har man spanat in sig på ett café som stänger kl 18 blir det lätt lite stressigt på slutet. Vem vill missa belöningen liksom?
In på caféet 15 minuter innan stängning. Smaksak i Blentarp. Det finaste cafét med de färggladaste prylarna. Jag blir kär. Ända tills jag sätter tänderna i min morotskaka. Den är TORR och växer i munnen. Så himla o-bloggish. Kakor ska ju vara fantastiska i en blogg.
Nu åker vi hem och laddar om. I morgon väntar mtb-premiär. Jag är nervös.
14 Comments
Ingmarie
15 juni, 2012 at 20:31Balsam för kropp och själ! varför tror du jag bor 500m från hela ljuvliga Nackareservatet? :-)
Johan
15 juni, 2012 at 20:58Jo jag tänkte likadant när jag sprang med Stigarna i Boket. Det blev för övrigt också mer i bara farten. :-)
Det ser onekligen väldigt nice ut. :-)
Västgötskan
15 juni, 2012 at 21:44Åh, vilken härlig led! Mycket bättre än asfaltslöpning! :-D
Helena
15 juni, 2012 at 22:23Vad fina ni är :-D Åh, hoppas och tror att ni bara haft otur och att morotskaka är godast färsk tidigt på dagen?! Vi har fått supergod fika de tre gånger vi varit där. Upptäckte ”nyss” detta fina ställe, även om vi bor nästgårds… Ny ägare till hösten som ska satsa ännu mer på bakverk. Vi hoppas han dänger in lite mer smör i kakorna då :-D
Anna
17 juni, 2012 at 07:28Vi kom nog bara för sent på dagen… Du får rapportera om du går dit fler gånger så jag kan se om jag vågar mig dit… Vill hemskt gärna för det var otroligt fint och mysigt. Men det måste ju vara gott också :)
Carina
15 juni, 2012 at 23:29Känner direkt längtan och drömmer mig tillbaka till sista-april-helgen då vi sprang på Österlen!! Fantastiskt!!
Jojohanna
16 juni, 2012 at 10:54Just såhär vill jag nog också ha det när jag träffar en livskamrat. Det här är romantik för mig! :)
Ha en jättefin helg!
Anna
17 juni, 2012 at 07:29För oss också har vi upptäckt! Så himla roligt att göra saker tillsammans!
Jennie
16 juni, 2012 at 12:05Åh, ni har sånt härligt liv!!
Anna
17 juni, 2012 at 07:30Haha, det har du också Jennie! Nygift och allt :) :)
soffan
16 juni, 2012 at 14:41Fint, men om jag ska springa så vill jag mest att det ska vara så platt som möjligt :P …
Anna
17 juni, 2012 at 07:31108:an till Lund är JÄTTEPLATT. Du kan prova den :)
Lotta
17 juni, 2012 at 19:06Är det överhuvudtaget möjligt för en morotskaka att vara torr??? Kanske om den stått framme hela dagen, annars är den väl saftig i tre dagar, om det mot förmodan finns något kvar så länge..
Anna
17 juni, 2012 at 19:25Nej jag trodde inte heller det var möjligt! Men tyvärr hade jag fel…. Hoppas det bara var olycksfall i arbetet för kafét var riktigt mysigt!