Steg för steg.
Jag känner att det lossnar nu. Jag känner mig bit för bit som en löpare igen.
När jag i morse kl 06.50 gav mig ut på säsongens första morgonlöpning tog jag det ett steg vidare. Reflexvästen på. Morgonluft. Stillhet och lugn.
Att det handlade om totalt 12 minuter uppdelat på 8 “intervaller” spelar ingen roll. Det är en pusselbit i bilden av mig själv som letar sig tillbaka på plats. Sakta men säkert kommer jag smygande.
Löpare. Sug på den.
9 Kommentarer
Karin Tri - triathlon
1 november, 2011 kl 09:41Härligt! 12 min är bättre än inga minuter. Skönt att du är på väg tillbaka. Jag började också dagen med morgonjogg, kör 3 min löp + 2 min gång.
Jenny
1 november, 2011 kl 10:32Härligt Anna! Äntligen!
Helena
1 november, 2011 kl 10:56Yes!!! Förstår känslan…smått oslagbar! :)
Thomas
1 november, 2011 kl 11:27Go go go ANNA!
Johan
1 november, 2011 kl 11:56Saknar starkt en ”gillaknapp” :-).
Träningen och livet
1 november, 2011 kl 12:09Vad härligt, lycka till med fortsatt utveckling!
Gert
1 november, 2011 kl 13:57Bättre och bättre dag för dag Anna.Härligt!
Anna (orka mera)
1 november, 2011 kl 17:43Tack alla!
Karin Tri – det är mitt nästa steg! Sakta men säkert… snart är vi där!
mikael
2 november, 2011 kl 14:35Jättekul att läsa! Var sak har sin tid. Skynda långsamt