Fredag kväll firas på tåget. Har precis avnjutit en räksallad från Seven Eleven. Höll på att sätta i halsen när jag såg att salladen innehöll 133 kcal. Hur tänkte de nu??? Vem käkar 133 kcal och liksom överlever? Som tur var hade jag med mig min obligatoriska nötpåse modell STOR så efter att ha knaprat konstant i en halvtimme börjar nu mättnaden infinna sig…
Anyway. Jag behöver springa. Typ 30 kilometer. Inte för att jag nödvändigtvis behöver förbränna mina 133 kcal utan av helt andra orsaker:
1) Jag har abstinens! 45 minuters träning sen i måndags och mina ben har överskottsenergi. De vill SPRINGA. De skulle kunna tänka sig annan träning också men de vill göra det LÄNGE. Och det finns inga pass som pågår i flera timmar. Jag. Måste. Springa.
2) Jag behöver sortera mina tankar. Efter två dagars korvstoppning behöver jag en rejäl långpanna för att smälta intrycken, lagra in i minnet och tänka ut smarta planer inför framtiden.
3) Jag vill testa mina sprillans nya löpkläder från Craft. De är alldeles för fina för att ligga i lådan och skräpa. (JA, det är därför jag ibland har dom på jobbet…).
Sådär. Nu har jag drömt färdigt. Dags att återgå till verkligheten.
Min tid kommer. Och då ska jag springa tills klockorna stannar. Frågor på det?
11 Kommentarer
Johanna
14 oktober, 2011 kl 19:46Förstår precis hur det känns. Hoppas du får ut lite av energin på någon annan typ av träning i helgen.
Jonna
14 oktober, 2011 kl 20:04Jag är alldeles säker på att du kommer att springa längre, bättre och mer än någonsin när ditt jäkla löparknä är väck en gång för alla!
Annoula
14 oktober, 2011 kl 20:16Ligger med gipsad fot och kan endast ta mig fram med kryckor. Så jag förstår preciiiiis!
LL
14 oktober, 2011 kl 20:21Nej! Inga frågor. Ut och spring! Däremot så är jag nästan tvärtom med nya löparkläder. Blir liksom rädd för att slita ut dom. Eller nått. Fast det är väl bra för då kan man ju köpa nya igen! :-)
Sara
14 oktober, 2011 kl 21:16Instämmer! Idag har jag stirrat på Posthuset från cykelsadeln ännu en gång. Men jag vill ju ut! Ut, ut, ut i det fins höstvädret och min älskade skog. Så imorgon sätter jag mig på cyklen och cyklar TILL skogen.
Pernilla
14 oktober, 2011 kl 21:51Jag är säker på att du snart kutar lika snabbt och lätt som tidigare!!! Tänk vilken kanonmara du gjorde!! Förhoppningsvis så försvinner bara det onda när som helst!! Jag lider med dig, det är värsta straffet att inte få komma ut och rastas rejält! ;))
Annas löparknä
14 oktober, 2011 kl 22:13Du slipper mig snart, håll ut!!!
Lotta
14 oktober, 2011 kl 22:52snart, Anna, snart! (både du och jag!) inga frågor alls bara en dos tålamod mellan sammanbitna tänder.
Lisa
15 oktober, 2011 kl 11:01Jag skriver under på ALLT i detta inlägg. Mina lungor vill ha frisk luft!
Anna (orka mera)
15 oktober, 2011 kl 23:06Johanna – 67 km cykel gjorde susen för friskluftsabstinensen! Nu mår jag gott :)
Jonna – hoppas du har rätt!!
Annoula – nej hjälp vad hemskt! Ännu värre ju! Krya på dig!
LL – men jag kan ju inte …
Sara – lät som en bra plan! Hoppas du fick en fantastisk dag!
Pernilla – ja man får glädjas åt den! Även om den förmodligen är orsaken till att jag sitter här :)
Löparknät – hej där! Kul att höra från dig knät. Men nu ser jag helst att du försvinner :)
Lotta – snart Lotta snart!!!!
Lisa – ja visst blir man galen utan frisk luft! Speciellt i detta underbara väder!
Daniel
16 oktober, 2011 kl 10:54Ser ju ut som backen på Romeleåsen!? :) Håller tummarna att du får springa där snart!