Nu klipper jag mina tånaglar och avlägsnar det sista spåret av gamla blånaglar. Nu har jag inte längre några synliga bevis på att jag verkligen är en långdistanslöpare…
Och trots att jag sörjer mina blånaglar och mitt uteblivna Yddingelopp väljer jag att inte deppa ihop. Jag gör istället mitt bästa för att snart erövra nya mil och nya blånaglar!
Genom att stärka upp mig själv och jobba upp minut för minut på löpkontot kommer jag att vara redo när löparknät medger. 40 minuter kettlebell och 8×1,5 minut löpning blev dagens träning. Jag är på gång!
8 Comments
pilla
30 oktober, 2011 at 16:56Blånaglar hade jag gärna varit utan. Sörjer med dig det uteblivna loppet :( aldrig kul
Sofy
30 oktober, 2011 at 18:57Bra där – NYA TAG!
Ingmarie
30 oktober, 2011 at 20:10ja vi får kämpa vidare. För vad ÄR väl ett race i Yddinges skogar eller en mara på NY gator…. ;-)
Västgötskan
30 oktober, 2011 at 21:51Härligt att höra! På´t igen! :-)
Lisa
31 oktober, 2011 at 20:46Haha, vad jag känner igen mig!:) jag har faktiskt tänkt blogga om det: ”mina tånaglar är den enda delen av mig som bli glad av att jag inte kan springa”…
Anna (orka mera)
31 oktober, 2011 at 23:39Ingmarie- och vad är utebliven Yddingen jämfört med uteblivet new york???? Hoppas verkligen inte det blir så illa!
Lisa – alltid något! Man får se det positiva i saker och ting :)
Sandra
1 november, 2011 at 08:40Jag är helt med dig där! Tycker också det är svårt att köra annan träning när det blir ändringar i schemat! Oftast blir det att jag köra styrka i gymmet men motivation är då inte lika hög som vanligt =/ Någon som har tips på hur man ska ställa in sig på oväntade träning?
Karin
3 november, 2011 at 10:52Hej!
Kikar in lite… Inspirerande inlägg!