Jag har styrketränat. Trots att jag jobbar på en träningsanläggning och inte har några ursäkter i världen, är det få gånger jag verkligen kliver in i gymdelen. Ja senast var nog sommaren 2009…
I hemmets trygga vrå…
Uppvärmning. Tittar på trampmaskinerna. HUR GÖR MAN? Känner mig bortkommen och smiter in i spinningsalen istället. Smyger sedan försiktigt in i gymmet och rotar fram mina redskap. En boll, en dragmaskin, två kettlebells och två hantlar.
Sätter igång. Tittar mig i spegeln men ser inte alls någon bortkommen tjej. Ser faktiskt ganska van ut när jag slänger upp fötterna på bollen och i plankposition drar in ett ben i taget mot magen. Övningarna är inte främmande (med undantag av dragmaskinen) men i vanliga fall gör jag dem ju i gruppträningsform, i gruppträningssalen. Mitt andra hem.
Självförtroendet växer. Jag kan ju det här. Några andra (ännu mer bortkomna) tjejer kommer in och ser sig vilsna omkring. I spegeln ser jag någon som ser ut att höra till inventarierna. Det är jag. Jag känner mig rätt.
Ha, det var ju kul det där.
Till veckan väntar smith-maskinen. Hoppas vara lika laddad med självförtroende då…
2 Kommentarer
Jenny
21 oktober, 2011 kl 14:41Det är grymt kul med styrketräning framförallt när man börjar se resultat vilket kommer snabbt om man jobbar på! Härligt Anna!
Anna (orka mera)
21 oktober, 2011 kl 22:56Jenny – ja, jag antar att det är det som är felet. Att jag aldrig härdar ut så länge att jag ser något resultat – en gång vartannat år är lite för sällan, inser till och med jag :)
Men ju jäklar!