Först intervaller: 1000-2×800-2×600-2×400-2×200 m.
Sen rehab.
Det första var jobbigt. Det andra var tråkigt.
Tänk om man bara fick mys-springa 30 km istället.
Fast jag ska verkligen inte klaga. Så länge jag kan springa lite är det miljoners miljoner bättre än att inte kunna springa alls.
Nu ska jag njuta i 180 för om 18 timmar är semestern slut för denna gång.
5 Kommentarer
Johan
31 juli, 2011 kl 15:44Jo vet precis hur det känns. Jag har varit magsjuk med feber i 3 dygn. Nu äntligen verkar det som om det har vänt. Sedan den dryyyyyga väntan några extra dagar, innan jag kan köra på för fullt igen. Dieten just nu hade fått vilken anorektiker som helst att applådera. Tur man inte är det, men magen skriker efter mer….
Jag hoppas verkligen att din ”tråkiga” men nyttiga rehab gör nytta. :-)
anneliten
1 augusti, 2011 kl 13:33Intervaller i kombination med rehab – det var något nytt! Nyttigt? Beror kanske på skadans art antar jag.
Anna (orka mera)
1 augusti, 2011 kl 13:52Johan – bäääh vad trist! Hoppas du snart är på banan och kan köra fullt igen!
Anneliten – det var naprapaten som tyckte intervaller var en bra idé. Kändes helt ok när jag sprang men jag ska villigt erkänna att det gör lite ont idag….
Ingmarie
2 augusti, 2011 kl 23:05Tycker med det låter som en lite konstig start… (??) Och visst ”får” du väl kuta 30 km om du hellre vill det? :-)
Anna (orka mera)
3 augusti, 2011 kl 06:13Ingmarie – får, får jag väl, men det går inte. Ontet kommer efter ett par km och springer jag 6-7 km blir det inte värre. 30 km hade inte funkat, då hade det gjort jätteont. Intervallerna tog dock värre än myslöpning 7 km och jag fick lite ont efteråt (dock inte under tiden). Nu har det släppt så vi får se hur det utvecklar sig.