Vilken identitetskris. Efter 20 cyklade mil i helgen (och inte en enda sprungen meter) känner jag mig nästan mer som cyklist än löpare. Läskig tanke…
Dessutom ska jag ta mig an Kävlinge Ultra på cykel för att spä på det hela. Räknar med att det blir kring 15 mil för mig, och så ansluter jag till löparna vid de större mat-depåerna.
15 mil cykel. 5 mil löpning. Ungefär samma tidsuttag, men känslan efteråt kommer inte att gå att jämföra. Ni vet den där slutkörda, trötta, härligt sköna känslan som man får när man sprungit riktigt långt. Hur långt måste man cykla för att få den?
11 Kommentarer
Viveca
26 juni, 2011 kl 23:20Man måste cykla Vätternrundan med mig nästa år!!
Coach F
27 juni, 2011 kl 08:00Ultrastarten går kl 08:00. Om du drar iväg kring 05:00 och gör 8 mil INNAN och 15 mil under tiden, så kanske du börjar känna dig rätt så mör. Men, du måste helt klart upp i + 20 mil!!!
MarathonMia
27 juni, 2011 kl 08:00Jag fick den inte ens på Vätternrundan. Den saknas liksom.
Miranda
27 juni, 2011 kl 08:54Jag fick den efter Vättern, så ja, 30 mil ;)
Linnéa
27 juni, 2011 kl 09:38Jag är lite sugen på randonneur, då lär man väl bli trött i alla fall… Och klarar man 100, 200, 400 och 600km blir man Super Randonneur, det vore väl nåt!?
Kolla här http://www.hisingensck.se/randonnee/oldindex.php.
Förresten, vore nog inte fel att justera in hjälmen lite, du kör ju säkert inte omkull, men i alla fall ;-).
Anna (orka mera)
27 juni, 2011 kl 16:02Viveca – ja när du säger det så var jag faktiskt rätt mör efter den heldagen. På det igen vetja!
Coach F – haha, utmana mig inte! Man vet aldrig vad jag tar mig för!
Marathonmia – fast efter vättern var jag nog rätt trött vill jag minnas. Fast inte riktigt på samma sätt ändå.
Miranda – usch då, så många mil får jag inte ihop på lördag. Då missar jag ju pannkakorna!!!!
Linnéa – ja då blir man nog minst sagt lite trött. Haha, hjälmen blev tvångsjusterad igår när coach F såg hur jag cyklade omkring…
Katarina
27 juni, 2011 kl 16:53Jag skulle nog vilja säga att det beror på intensiteten.
Hårdare Anna :)
Anna (orka mera)
27 juni, 2011 kl 17:43Katarina – haha, när jag skrev inlägget tänkte jag att det var som att tigga om just den kommentaren… Och jag tänkte att den nog dessutom skulle komma från dig :) Jag erkänner, jag söndagscyklar. Jag kan inget annat. För när jag höjer intensiteten ett mikrosteg så dör jag. Det finns liksom inget mellansteg. Men fortsätter jag med den här cykelfrekvensen kanske jag lär mig!
Katarina
28 juni, 2011 kl 07:26Jag är så lättlurad så jag nappar alltid på sådant ;)
Ett par hårda pass på Fredriks rulle så hittar du rätt!
Västgötskan
28 juni, 2011 kl 09:06Nu har jag varken sprungit eller cyklat några längre sträckor, men som nybörjare måste jag ju hålla med om att det betydligt jobbigare att springa!
Sen vart gränsen går vete f-n… Men nån gång kanske man får reda på det? :-D
Anna (orka mera)
28 juni, 2011 kl 12:52Katarina – haha :)
Västgötskan – meddela mig när du tagit reda på det :)