DNS. Tre små söta bokstäver efter mitt namn i Malmömilens resultatlista på lördag.
Did. Not. Start.
Har övervägt noga. Eller egentligen inte, för beslutet var ganska enkelt efter gårdagens löpgrupp. Knät gör ont. Höften gör ont. Och att springa med ont är både tråkigt och korkat, därför ställer jag in. Och byter fokus för ett tag.
Det blir styrka för höft och bål. Och eftersom jag känner mig själv och min bristande styrketränings-disciplin tänker jag ta hjälp av PT. Det är nu jag ska börja tänka långsiktigt och inte bara ett lopp (eller en rolig löprunda) i taget. Jag ska bygga upp mig själv från grunden. Lära mig att all träning inte behöver innebära maxpuls och toksvett utan att teknik och styrka är minst lika viktigt.
Så på lördag ser ni mig på fel sida avspärrningarna. För första gången på länge ska jag heja i stället för att påhejas. Det kommer att göra ont i magtrakten av avund, men jag ska glädjas med er andra. Och hoppas ni gör storverk. Kör hårt!
15 Kommentarer
Västgötskan
16 juni, 2011 kl 15:05Åh, vad tråkigt! :-(
Men mycket klokt! Som du själv säger, idiotiskt att träna om man har ont. Hoppas det känns bättre snart.
Lina
16 juni, 2011 kl 15:05Hej!
Jag läser din blogg lite då och då och har en fundering som jag tänkte att du kanske kan svara på; Jag pronerar och har provat ut speciella löparskor för detta. Jag använder dem alltid när jag springer eller tar raska promenader. Nu undrar jag, jag tränar en del annat än löpning också, ifall det är bra att ha skor mot pronation även på gruppträningar? Ex. så brukar jag träna medel på Friskis. Jag hittar gärna supersnygga skor som jag såå gärna vill ha men vågar inte köpa dem förrän jag vet om jag behöver bry mig om att köpa skor mot pronation för att spara på kroppen även på denna typ av träning? Jag har haft en del problem med smärta i rygg, knän och vrister.
Tacksam för svar & hjälp!
MVH Lina
Thomas
16 juni, 2011 kl 15:39Nej vad TRÅKIGT!
Men klokt beslut… :-)
MarathonMia
16 juni, 2011 kl 15:49Du är så helt fantastiskt klok. Jag brukar tänka på hur du tog dig an ditt löparknä och slutar genast gnälla över 15 minuter rehab.
Du får pris som Dagens Vettigaste Förebild!
Lotta
16 juni, 2011 kl 17:36så smart! så surt! men så smart! bryta ihop, bygga upp och komma igen!
min kortisonspruta verkar förresten inte ha funkat speciellt bra, har ont hela tiden, en vecka efter. här blir det inte heller varken lopp eller träningsrundor sprungna, på mycket mycket länge..
Andrea
16 juni, 2011 kl 18:16Tråkigt men smart!
anneliten
16 juni, 2011 kl 18:42Jag vill se dig på Lidingö – så ta hand om knäet nu! Håller med Mia – pris för dagens bästa förebild. Särskilt med omfokusering till core istället för enbart vila ;-)
Sarah
16 juni, 2011 kl 19:02Amän, nu har jag ju hämtat ut din nummerlapp. Ska jag springa med två chips då?! Du kommer dock få en lite sämre tid än väntat i så fall…
Daniel
16 juni, 2011 kl 21:25Detta är nog det mest kloka jag har läst idag! Bra beslut och kul att du ska satsa på mer styrka, det kommer bli rena dunderhonungen för dig!
Kul att du kommer och hejar! :D
Sara
16 juni, 2011 kl 21:32Helt rätt! Det är ju ändå inte så längesen du flög fram på maran. Få ordning på kroppen nu och bygg en stark grund med styrka. Kul att du kommer och hejar ändå :)
Kim
17 juni, 2011 kl 09:01Så tråkigt med DNS! Just nu lutar det väl åt det för min del också… känns så surt. Det är det här loppet jag sett fram emot i flera månader just för att förbättra mitt pers och få en plats i första startgrupp på Lidingö Tjejlopp i höst. Men mitt knä verkar inte vara överens med mig. Det känns som ett klokt, men fantastiskt tråkigt, beslut.
Linn
17 juni, 2011 kl 09:02Håller med föregående talare i allt! Lycka till med din nya träning och ha så skoj i publiken, det är ju grymt att få peppa andra också. KRAM!
Anna (orka mera)
17 juni, 2011 kl 13:21Lina – jag pronerar själv men tar ingen direkt hänsyn till det när jag köper inomhusskor. Men såklart om du har problem eller pronerar mycket, att det kanske kan vara en idé att kolla upp. Kolla på affären om de kan hjälpa dig.
Marathonmina – haha, tack!!
Kim – då är vi kloka ihop, kurerar våra knän och tar ordentlig revansch på Lidingö!!
Linn – ja det ska bli jättekul att heja! Så många som jag känner som är med! Fast var är du förresten??? Jag måste ju heja tillbaka för alla gånger du hejat på mig :)
Lotta – ge inte upp! Din dag kommer! Fast jag förstår att det känns ordentligt surt vid det här laget!!! Styrkepepp!
Sarah – du kan ju låta högerskon tävla mot vänsterskon :)
Lotta
17 juni, 2011 kl 17:27Tack Anna! jag ska inte ge upp, även om det börjar kännas som att jag aldrig kommer kunna springa igen. men jag ger inte upp. det är ju så surt bara när man tycker att man vilar och rehabbar och gör allt rätt – och så blir det ändå inte bättre. :( men min dag kommer, nån gång.. ;) tack för pepp!
Carina
17 juni, 2011 kl 23:24men f-n vad tråkigt att läsa!!! Hoppas verkligen du får ordning på coremuskelaturen så du kan kuta på snart igen!!