Varför är jag så nervös för att springa 10 km? Varför hade det varit mycket lättare att gå ut och springa tre mil? Vad är det i intensiteten som är så mycket läskigare än distansen?
Och varför dröjer det ända till klockan två innan jag får ta tjuren vid hornen. En hel dag med pirr i magen är ju jobbigt.
Dottern är däremot inte ett dugg nervös, trots att hon premiärspringer 5 km idag. Jag borde lära av henne.
3 Comments
Ann-Sofie och Alma
7 maj, 2011 at 12:27Lycka till tjejer!
Sara
7 maj, 2011 at 14:06Det kommer att gå skitabra! Lycka till!
emliscious
7 maj, 2011 at 19:43Hoppas det gick bra för er båda =)