Alltid när det känns som jag är på gång med löpningen kastas jag bakåt. Är det inte en höft så är det en stukad fot. Och alltid när jag obarmhärtigt slängts bakåt kommer det där oundvikliga TEST-PASSET. Då man ska testa om det håller. Om höften samarbetar eller om foten strejkar.
TEST-PASS är den värsta sortens pass. För jag vet inte om det blir tre steg långt eller kanske flera kilometer. Jag vågar mig inte på backar för tänk om det gör ont. Jag vågar mig inte på intervaller. Det blir snigeltempo, men inte tillräckligt långt för att det ska kännas okej att snigla.
Ett sånt där ingentingpass alltså. Egentligen helt onödigt. Men hur ska jag veta om foten är hel om jag inte testar?
Då var gårdagens 6 mil på cykel mycket roligare:
I gott sällskap
Inga vantar!!!
Så blått så blått!
Efter två dagar med cykelflyt börjar jag faktiskt tycka det är riktigt kul igen! Speciellt i medvind! Det kommer bli många mil på min vita kompis i sommar!
6 Kommentarer
Lotta
20 april, 2011 kl 14:03alltså, jag förstår precis hur du menar. varken hackat eller malet mellanmjölk in absurdum liksom. fast ändå.. själv är jag månader ifrån ett fjösigt fånigt testpass, vad det verkar. så ur det perspektivet säger jag ”Lyllos dig, var glad att du kan!” ;)
Sarah
20 april, 2011 kl 14:18Jag vill vara med på rundor! Min fina nya, delvis vita, kompis finns i Malmö. Den är lokaliserad. Den ska bara hitta hem.
Linn
20 april, 2011 kl 14:25Hänger inte riktigt med, hur är det med foten egentligen?
Gick testpasset bra eller du är på väg ut?
I alla fall håller jag tummarna för att du är alright!
Anna (orka mera)
20 april, 2011 kl 15:16Lotta – ur det perspektivet är jag såklart lyckligt lottad som får köra testpass. Och ännu mer nu när det faktiskt fungerade helt exemplariskt! Skickar lite pepp och en extra läk-kötts-boost och hoppas du snart får testa du med!!
Sarah – klart du ska vara med på rundor. Se till att få fatt i din cykelbara så ska vi nog kunna ordna nått!
Linn – foten repade sig över förväntan. Från att inte ha varit belastningsbar i lördags till att vara promenadduglig redan i söndags. Sen har det lagt sig mer och mer och nu har jag precis testsprungit den. Det funkade hur bra som helst. Så länge det är platt mark och rakt fram… trampar jag snett är det kört, har ingen stabilitet. Så det är full fokus och blicken i backen…
Ingmarie
20 april, 2011 kl 20:43Nu saknar jag min Sunn ännu mer!!!!!!!!!!
Lotta
20 april, 2011 kl 21:25vad glad jag blir att höra att det gick bra! träna upp den där fotleden ordentligt nu så att den håller sig i skinnet framöver, och så se upp (eller ner kanske snarare;) ) var du sätter fötterna.
jag tackar och tar emot!