31 km i arla morgonstund. Vaken innan tuppen.
Alldeles öde på vägarna. Bara jag i morgondiset.
Inte en själ.
Inte förrän jag behövde ta akut kiss-paus. Då skulle plötsligt hela världen komma förbi, antingen joggandes eller på cykel. Så typiskt!
31 km i arla morgonstund. Vaken innan tuppen.
Alldeles öde på vägarna. Bara jag i morgondiset.
Inte en själ.
Inte förrän jag behövde ta akut kiss-paus. Då skulle plötsligt hela världen komma förbi, antingen joggandes eller på cykel. Så typiskt!
7 Kommentarer
Johanna
22 april, 2011 kl 14:20Åh, vad avundsjuk jag blir (kanske inte på kisspausen då, men… ;)). Här är underbart väder och jag kan knappast springa idag heller, istället skriver jag på min avhandling, men det går trögt.
Ingmarie
22 april, 2011 kl 17:05Fantastiskt! (Och jag upplever exakt samma när det gäller kiss-pauser. Tror det är någon slags jäklighets-lag. ;-) )
Helena
22 april, 2011 kl 17:19Åh vad härligt..! Blev bara 10 för mig idag, men hoppas på ett längre pass imorgon eller på söndag…
Daniel
23 april, 2011 kl 09:51Glad att din fot verkar bra igen! :D
Fint morgonpass på 31km, går knappast klaga på den starten av dagen ;)
Anna (orka mera)
23 april, 2011 kl 20:20Johanna – hoppas du snart är på benen igen! Det är ju så underbart nu!
Ingmarie – jag tror också på jäklighetslag-teorin. Måste bara vara så . Träffade ingen människa varken före eller efter…
Helena – det är inte så bara! Hoppas du får ett trevligt längre pass också!
Daniel – den funkar finemang så länge det är platt och fint. Lite nervös över nästa helg dock. För vad jag förstår är det inte platt asfalt som står på schemat!
Daniel
23 april, 2011 kl 22:22Strandstigarna är ganska jämna och fina så det bör inte vara några problem. Dessutom har du en hel vecka till att återhämta foten :)
Anna (orka mera)
25 april, 2011 kl 16:10Daniel – det låter bra! Annars får jag väl göra en Markus i repris. En stukning i kvarten :)