Den nakna löparen

4 timmar med Jonas Colting. Vilken helkväll!

 

Det är så lätt att man hamnar i gamla rutiner, att man snurrar vidare i samma hjulspår. Det är underbart att låta sig inspireras, få nya idéer och ny motivation. Det fick jag med råge igår.

Kvällen började med två timmar föreläsning. Vi fick ta del av Jonas erfarenheter och meriter. Vi fick höra om skor och fötter, vårt ursprung och vad som kommit till längs vägen. Och allt låter så himla logiskt. Klart man inte ska springa omkring med klumpar under hälarna, då hade vi väl varit utrustade med sånna? Meningen måste ju vara att vi ska kunna springa och att vi ska bygga upp oss så att vi klarar det? Låter logiskt. Sen faller det lite på att asfalt inte fanns på stenåldern… Så skor kanske inte alltid är av ondo. Hur som haver, det är tekniken som blir fel med skorna på. Vi pratade hälisättning, framfotsisättning och skaderisker. Och hur man naturligt hamnar rätt när man skippar skorna. Något vi skulle få testa på riktigt längre fram under kvällen.

I pausen fick vi smaka de berömde Coltingbollarna. De var goda men jag måste erkänna att mina egna är godare…  tror han hade lite mer kaffe eller kakao, de blev lite bittra i smaken.

 

Jonas och Lomma-Linn poserar i sina übersnygga skor.

 
Efter två timmar i skolbänken var det dags att ge sig ut på grönbete. Vi testade olika drillar, både med skor, med fivefingers och helt nakna. (Om fötterna då ja..)

Och det var en fantastisk skillnad i hur man satt ner foten. Att sätta ner hälen först utan skor är ingen behaglig upplevelse, därför blev det automatiskt mer rätt utan. Att springa helt barfota är inte alltid heller en behaglig upplevelse, små små grenar känns som feta taggiga stockar.  Mittemellan var bäst, Fivefingers rockar. Här fick man både frihetskänslan, löpsteget men slapp det onda.

Nu är jag motiverad till många saker. Motiverad att ta tag i min barfotalöpning. Att bättra på min löpteknik, min hållning, mitt steg. Att träna mer funktionellt. Att bli smidig, stark, och röra mig i alla plan, inte bara rakt fram. Jag vill bli den bästa, smidigaste, mest funktionella och lättfotade (ehh!) löparen jag kan bli.

Flankerad av två Linn och Jane från Lomma. Vågar lova att de blev minst lika insprirerade som jag!