Kävlinge-Umeå

Etapp 4 – det är tungt nu…

Efter två oförskämt lättcyklade dagar kom väggen idag. Med besked.

Hällefors 005

Redan när jag går till frukosten känner jag hur tunga benen är. Det känns som träningsvärk i låren, och skaven gör sig påminda för varje steg.

Frukosten är helig för mig. Jag måste ha mycket frukost, och jag är kräsen på vad den ska innehålla. Dit hör inte sötad fruktyoghurt och lättmargarin! Frukosten blir mikroskopiskt liten ( i mina mått, säkerligen helt normal för de flesta). Jag är hungrig…

Vi har bara 10 mil framför oss och det borde kännas som en barnlek. Men benen är inte med. Jag får kämpa för varje meter. Skaven skriker i brallan och det finns miljoner ställen jag hellre hade varit på än just på denna eländiga cykel.

Hällefors 003
Dagens orm (förlåt Andréa…)

Fredrik försöker vara snäll. Frågar om jag vill ligga bakom. Men jag vill inte ligga bakom. Då kan jag lika gärna ta bussen. Jag vill kämpa för egen maskin, när inte trafiken tvingar mig till annat. När jag har svurit över mina skav frågar han snällt om jag vill byta cykelbyxor eftersom Craft-brallorna är lite snällare mot min arma stjärt. Jag fräser åt honom att man minsann inte kan stanna efter fem kilometer FÖR DÅ KOMMER MAN ALDRIG NÅGONSIN FRAM!!!

Sen skäms jag lite för att jag är så arg. Rullar ner för en backe och blir glad igen. Är glad fram till 20 km, då vi som av en händelse rullar in på en grusväg. Den ser fin ut, hårt packad. Det borde ha ringt en varningsklocka men det gjorde inte det. Vi gör en favorit i repris. Grusvägen blir sämre och sämre för att slutligen vara en enda hög av stenar. Jag kasar om kring bland stenarna och får inget fäste. Att i det läget sitta fast med fötterna framkallar inga roliga känslor i kroppen. Jag är rädd. Vill inte slå mig. Jag hatar att slå mig. Låter några mindre väl valda ord sippra ur min mun. 6 km senare blir vägen bättre igen och jag återfår humöret.

Hällefors 004
Grusväg!!! (Patrik, din varning kom för sent…)

Vi cyklar, tar lite energi och cyklar vidare. Vi planerar lunch i Loka Brunn efter 80 km, men vägen dit känns mycket längre än så. Från 60 km pyser all energi ur min kropp. Jag är inte grinig eller så men musklerna fungerar inte. Jag kommer ingen vart. Och varje motlut, varje vindpust gör att jag knappt går på styrfart. Jag räknar ner, men kilometrarna verkar aldrig vilja försvinna.

Tillslut är vi framme. Vi väljer lunchbuffé på Loka Brunn. Bland vita dukar och tygservetter slår vi oss ner i våra svettiga kläder,  i vanlig ordning utan skor. Lunchen är underbar, förmodligen den godaste i hela världen. Jag äter nog tre portioner från buffén och inser att jag är en sån där kund som de inte tjänar så mycket pengar på…

Hällefors 008 Hällefors 006

Efter lunchen är det bara 24 km kvar, men jag har svårt att hitta motivationen. Fredrik föreslår en promenad i området men jag orkar inte gå. Slänger mig på gräsmattan istället och blundar. Hade jag fått välja själv hade jag somnat på två röda. Är grymt trött, inte bara fysiskt utan lika mycket i huvudet.

Hällefors 010

Samlar kraft och sätter mig på cykeln igen. Vi cyklar genom Grythyttan och hittar en glassbar med hemmagjord glass. Kan inte motstå utan tar en kula hasselnötsglass innan vi rullar sista biten fram till Hällefors.

Imorgon är sista dagen innan vila och den är lång. 17 mil och jag känner att jag behöver ägna lite tid åt mental träning ikväll…

Total sträcka sedan start: 56 mil.

0

24 Kommentarer

  • Svara
    Familjen Rosdahl
    15 juli, 2010 kl 17:54

    Vi skickar all pepp i världen till er imorgon!!!! Kämpa på vännen, du fixar det!! Dennis frågade precis om Fredrik har kaffemaskinen i en väska med sig!!!

    0
  • Svara
    Cherie Mårtensson - En blogg om mitt liv
    15 juli, 2010 kl 18:21

    Oj vad hurtiga ni är. Tänk om man hade haft den kraften :D

    0
  • Svara
    Hilda
    15 juli, 2010 kl 19:23

    Hej!
    Ni verkar göra resan som jag vill göra i framtiden =). En fråga bara med anledning av just vägunderlaget. Ni kör på racerhjul eller? Hur har det fungerat?
    mvh, Hilda

    0
  • Svara
    Sophia
    15 juli, 2010 kl 19:26

    Ni är verkligen mina idoler :) jag har planer på äventyr nästa år med destination Umeå, för då har jag mer tid :)

    Ni får ha det underbart i Tällberg, insup de vackra omgivningarna som är enormt energigivande, hoppas ni unnar er lite SPA och underbar mat!

    Bra kämpat! Kör hårt!

    0
  • Svara
    Nina
    15 juli, 2010 kl 20:55

    Ni är imponerande.
    Kämpa på!

    0
  • Svara
    Jenny
    15 juli, 2010 kl 21:30

    Jag tycker ni verkar ha det riktigt bra, imponerande och vilken vilja! Kör hårt nu!

    0
  • Svara
    Ida
    15 juli, 2010 kl 21:32

    Detta fixar ni :) Kämpa på bara, jag är grymt imponerad :)

    0
  • Svara
    Träningsglädje
    15 juli, 2010 kl 21:53

    grymt kört! med skidåkning brukar 3e dagen vara värst och kanske är det så med cykling också!

    0
  • Svara
    maria
    15 juli, 2010 kl 23:04

    tänker på er och hur bra ni är som plockar mil efter mil. Svackor blir det, men ni är rutinerade och tar er ur dem – det är sånt som gör att ni kommer att komma ända fram!

    0
  • Svara
    Kerstin
    15 juli, 2010 kl 23:29

    Ni är bara så duktiga, det ska bli så kul att träffa er i Tällberg, kram Kerstin, Ken, Amanda och Alva

    0
  • Svara
    Anna (orka mera)
    16 juli, 2010 kl 07:37

    Tack för all pepp! Det kan behövas idag.

    Hilda – vi kör på racerhjul med extra tåliga däck som ska klara dåliga underlag. Och de har de gjort hittills…

    0
  • Svara
    Johanna T
    16 juli, 2010 kl 08:14

    Halloj!
    Bra kämpat, har följt din blogg i snart ett års tid och tycker att det är superskoj att läsa om dina upptåg. Ni kommer att passera i mina hemtrakter i dag och kan jag göra någonting för att underlätta eran väg freamåt så tveka inte att höra av er om ni behöver något typ däck, vatten eller skjuts till någon affär eller så.
    Lycka till på färden!!!
    tel:0704174894

    0
  • Svara
    Katarina
    16 juli, 2010 kl 08:50

    Jag känner verkligen med dig Anna! Efter förra årets ”resa” över alperna med skav, utmattning och klättringar ända upp till himlen så kan jag tänka mig hur det känns att sätta sig på cykeln just nu. Det kommer kännas fantastiskt när ni svänger in i Umeå och kan fira alla mil, slänga er på en gräsmatta och bara njuta.

    Tramptag för tramptag!

    Kram Katarina

    0
  • Svara
    Jessica
    16 juli, 2010 kl 08:56

    Fantastiskt bra jobbat!!! Jag är SÅ imponerad! Kämpa på!

    0
  • Svara
    Cecilia
    16 juli, 2010 kl 09:03

    Pepp pepp pepp! Det här fixar ni fint, ni är superduktiga.

    0
  • Svara
    Malin
    16 juli, 2010 kl 09:33

    Skickar en massa pepp till er. Ni är så coola. Ni kommer greja det galant!

    0
  • Svara
    Carina
    16 juli, 2010 kl 10:24

    Pepp pepp till er båda!! Ni är superduktiga! Jätteroligt att följa er på bloggen! Hoppas Sara ovan har rätt och att den här tredje dagen har varit den värsta!

    0
  • Svara
    Andréa
    16 juli, 2010 kl 11:19

    Jag kunde av nån anledning inte se ormbilden, så det gör inget :)

    0
  • Svara
    Jonna
    16 juli, 2010 kl 13:41

    Ni är så grymma !

    Anna, jag kan lova att på Dalecarlias frukost hittar du allt du vill ha… ibland åker vi dit bara för att äta frukost (bor ju nära), det är superlyxigt och härligt !

    0
  • Svara
    Ann
    16 juli, 2010 kl 15:13

    Du är grym, kämpa på!!!

    0
  • Svara
    Sabina
    16 juli, 2010 kl 22:44

    NI är helt fantastiska – vilken cykelresa! Jag läser med spänning om varje etapp. Hela familjen Lerne hälsar! Kram Sabina

    0
  • Svara
    Anna (orka mera)
    16 juli, 2010 kl 22:47

    Tack igen för alla pepp! Det hjälpte :)

    Johanna T – om jag hade läst ditt meddelande innan vi gav oss av hade risken varit stor att du hade fått komma med en pizza till oss :) Var mitt ut i ingenstans när mat och sovklockan slog på storlarmet! Men det löste sig :) Tack i alla för ditt erbjudande, det var gulligt!

    Jonna – å, jag längtar! Frukost är det bästa i hela världen! Deras middag var också alldeles utsökt. MUMS!

    0
  • Svara
    Anna (orka mera)
    16 juli, 2010 kl 22:48

    Sabina – å vad kul att höra från dig! Hälsa hela familjen!!!

    0
  • Svara
    Anna
    16 juli, 2010 kl 23:28

    Ni är superduktiga! Jag ska tänka på er från solstolen på Cypern nästa vecka! Kram på er!

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.