Etapp 4 – det är tungt nu…

Efter två oförskämt lättcyklade dagar kom väggen idag. Med besked.

Redan när jag går till frukosten känner jag hur tunga benen är. Det känns som träningsvärk i låren, och skaven gör sig påminda för varje steg.

Frukosten är helig för mig. Jag måste ha mycket frukost, och jag är kräsen på vad den ska innehålla. Dit hör inte sötad fruktyoghurt och lättmargarin! Frukosten blir mikroskopiskt liten ( i mina mått, säkerligen helt normal för de flesta). Jag är hungrig…

Vi har bara 10 mil framför oss och det borde kännas som en barnlek. Men benen är inte med. Jag får kämpa för varje meter. Skaven skriker i brallan och det finns miljoner ställen jag hellre hade varit på än just på denna eländiga cykel.

Dagens orm 

Fredrik försöker vara snäll. Frågar om jag vill ligga bakom. Men jag vill inte ligga bakom. Då kan jag lika gärna ta bussen. Jag vill kämpa för egen maskin, när inte trafiken tvingar mig till annat. När jag har svurit över mina skav frågar han snällt om jag vill byta cykelbyxor eftersom Craft-brallorna är lite snällare mot min arma stjärt. Jag fräser åt honom att man minsann inte kan stanna efter fem kilometer FÖR DÅ KOMMER MAN ALDRIG NÅGONSIN FRAM!!!

Sen skäms jag lite för att jag är så arg. Rullar ner för en backe och blir glad igen. Är glad fram till 20 km, då vi som av en händelse rullar in på en grusväg. Den ser fin ut, hårt packad. Det borde ha ringt en varningsklocka men det gjorde inte det. Vi gör en favorit i repris. Grusvägen blir sämre och sämre för att slutligen vara en enda hög av stenar. Jag kasar om kring bland stenarna och får inget fäste. Att i det läget sitta fast med fötterna framkallar inga roliga känslor i kroppen. Jag är rädd. Vill inte slå mig. Jag hatar att slå mig. Låter några mindre väl valda ord sippra ur min mun. 6 km senare blir vägen bättre igen och jag återfår humöret.

Grusväg!!! (Patrik, din varning kom för sent…)

Vi cyklar, tar lite energi och cyklar vidare. Vi planerar lunch i Loka Brunn efter 80 km, men vägen dit känns mycket längre än så. Från 60 km pyser all energi ur min kropp. Jag är inte grinig eller så men musklerna fungerar inte. Jag kommer ingen vart. Och varje motlut, varje vindpust gör att jag knappt går på styrfart. Jag räknar ner, men kilometrarna verkar aldrig vilja försvinna.

Tillslut är vi framme. Vi väljer lunchbuffé på Loka Brunn. Bland vita dukar och tygservetter slår vi oss ner i våra svettiga kläder,  i vanlig ordning utan skor. Lunchen är underbar, förmodligen den godaste i hela världen. Jag äter nog tre portioner från buffén och inser att jag är en sån där kund som de inte tjänar så mycket pengar på…

Efter lunchen är det bara 24 km kvar, men jag har svårt att hitta motivationen. Fredrik föreslår en promenad i området men jag orkar inte gå. Slänger mig på gräsmattan istället och blundar. Hade jag fått välja själv hade jag somnat på två röda. Är grymt trött, inte bara fysiskt utan lika mycket i huvudet.

Samlar kraft och sätter mig på cykeln igen. Vi cyklar genom Grythyttan och hittar en glassbar med hemmagjord glass. Kan inte motstå utan tar en kula hasselnötsglass innan vi rullar sista biten fram till Hällefors.

Imorgon är sista dagen innan vila och den är lång. 17 mil och jag känner att jag behöver ägna lite tid åt mental träning ikväll…

Total sträcka sedan start: 56 mil.