.jpg)
Jag har en favoritrunda. Inför förra årets Göteborgsvarv och marathon sprang jag den gång på gång. 20 härliga kilometrar. Nu var det nästan ett år sedan jag sprang den. Ett envist löparknä gjorde att jag kraschlandade som löpare och fick börja om från början. Och då menar jag BÖRJAN. Från noll.
Har inte känt mig som en löpare sen dess. Mer en i mängden. Nästan som en iformlöpare… Jag har känt mig osäker på min form, både distansmässigt och fartmässigt.
Idag testade jag min favoritrunda igen. Jag kände ett klipp i steget som jag saknat, jag kände löparglädje och jag kände mig som en duracellkanin. 20 kilometer i 4:51-fart. Det finns mer kvar att jobba med fartmässigt, jag har en bra bit kvar till förra årets tider, men jag KAN springa 20 km och jag KAN springa det hyfsat fort. Jag känner mig trygg i löpningen, jag letar inte efter onda knän längre.
Jag har återerövrat min löparindentitet. Det är nu det roliga börjar!
15 Kommentarer
Ulrika
6 april, 2010 kl 12:01Åh så skönt det låter! Hoppas att jag nångång rör mig bort från iformlöpandet jag också.. ;-)
Carros skönhet&hälsa
6 april, 2010 kl 12:20Nu blev jag lite sugen på en löparrunda själv. :)
Katarina M-I
6 april, 2010 kl 12:24Njut nu av detta glädjefnatt och glöm alla gamla sorger!!
/Katarina
soffan
6 april, 2010 kl 12:53Wiii, härligt :)!!
Anna
6 april, 2010 kl 13:59Yea baby! Gött. Det är fantastiskt roligt när farten har hittat till benen. Du kommer vara i grym form till den 22 maj.
Viveca
6 april, 2010 kl 14:29Vågar knappt komma på nästa löpgrupp nu…Är glad för din skull!!!
Coach F
6 april, 2010 kl 15:21Och jag som tyckte att du i alla fall kunde hålla 5:07/km. Hade hoppats på 5:00, men 4:51 visar på riktigt bra form. Bra jobbat!
Sofie RW
6 april, 2010 kl 15:25Det visar att tålamod lönar sig. Är super glad för din skull, och känner att det kanske finns ett hopp för mig snart också.
Daniel
6 april, 2010 kl 18:35Kul att få läsa detta! Har ju följt dig och din kamp med diverse skador under en tid nu. Måste kännas toppen att det verkar släppa nu!
Vilket tempo du höll också! Heja Anna!
Andréa
6 april, 2010 kl 18:38grymt!! Du kommer ju krossa ditt pers!
Sofy
6 april, 2010 kl 19:41Åh vad glad jag blir av det här inlägget!!! Vilken skön känsla det är, när man kan lita på sin kropp igen. Härligt!!!
Carina
7 april, 2010 kl 07:05Härlig läsning!!!
Och vad snabb du måste vara!!! 4.51 ”hyfsat tempo”…
Marre
7 april, 2010 kl 07:29Wow, härligt! Jag vill också springa långpass ute snart….
Anna (Orka mera)
7 april, 2010 kl 10:44Ulrika – ja det var härligt. Hoppas förkylningen släpper snart så du också får ut och springa!
Carro – på med skorna, det är vååår!
Katarina – jepp, jag suger på karamellen lite till.
Soffan – mmm!
Anna – jag hoppas du har rätt, men det känns som en bit kvar.
Viveca – jo för nästa gång ska vi springa 20 km på tid :)
Coach F – det är bra du inte berättar allt du tänker för mig, för jag tror ändå aldrig att jag ska klara det!
Sofie – du är på banan snabbare än du tror. Ett steg i taget och inte stressa det bara. Massor av pepp!
Daniel- känns jättebra! Nu hoppas man bara att man lyckas balansera på rätt sida så man inte trillar dit igen!
Andréa – nej jag tror tyvärr inte det. Men det kommer ju fler år :)
Sofy – det är underbart! Man får vara tacksam att det funkar igen och inte ta allt för givet bara. Och fortsätta stretcha…
Carina – man kan ju aldrig sluta jämföra med sina tidigare tider :S
Men jag är nöjd med 4.51, jättenöjd.
Marre – ja och nu när det blir vår och allt! Härligt!
Malin
10 april, 2010 kl 16:00Åh vad härligt att höra! Jag kämpar med en envis skada i min höft så det är skönt att höra att det KAN gå över och bli bra, kan din skada läka så kanske min kan det också! :)