Andra backpasset på tre dagar. Jag börjar känna mig som en bergsget. Eller nått. 450 höjdmeter blev det idag, när löpgruppen intog St Hans.
Backar är faktiskt rätt underbara. Pulsen slår i taket utan att benen behöver jobba så himla fort. Fullt ös i ett behagligt tempo liksom. Mera backar till folket. Fast det känns som jag bor i fel landsände…
7 Kommentarer
Emelie
18 april, 2010 kl 17:42Vad säger du om hälsenesmärta? Har alltid haft bekymmer med hälseneinfl, och riktigt så illa är det nog inte nu. Måste jag sluta springa och göra annat och vänta på att smärtan och stelheten ger sig? Vill inte… Ska boka tid till imc i veckan så att min bästa sjukgymnast kan känna och fixa, men jag vill inte hoppa av mitt schema om jag inte måste…
Andreas
19 april, 2010 kl 04:24De hornen känner vi allt igen…
Daniel
19 april, 2010 kl 04:41Härligt med backar! Tycker själv dom har bra effekt på mig. Ger ju både styrka, uthållighet och samtidigt får man övat på tekniken då man måste ”komma upp” med hela kroppen. :)
Anna (Orka mera)
19 april, 2010 kl 09:50Emelie – hade jag varit du hade jag varit lite försiktig till sjukgymnasten sagt sitt. Har hört att man kan fortsätta belasta en hälsena, men hur och på vilket sätt är jag osäker på. Excentriska tåhävningar vet jag är som rehab, men hur det är med löpningen vågar jag inte svara på.
Andreas – är dom SÅÅÅ stora?
Daniel – backar är bäst. Det stora problemet är att hitta dom….
Petra
19 april, 2010 kl 10:19Anna, kom till Sydney, har finns det manga backar!! Skulle behova en backloparkompis:)
Andreas
19 april, 2010 kl 12:23Alltså kanske inte rent fysiskt så stora men dina mentala horn är betydligt större iaf :)
Anna (Orka mera)
20 april, 2010 kl 07:38Petra- jag kommer på studs!!! Attans, flygen går ju inte…
Andreas – tack, jag blev lite orolig där. Känns ju inte så snyggt med horn…