Inspirerad av Sofie (transportlöpningens drottning) fick gårdagens intervallpass ske i transportform.
Befann mig nämligen i Lund på dotterns handbollsmatch och vad kunde då vara bättre än att utnyttja hemvägen till löpning? Istället för att sitta i en kall bil liksom.
Coach F hade lagt upp ett skojsigt intervallpass bestående av 12 fyrahundringar. TOLV???!!? Trodde han skämtade. Att mobilisera kraft 12 gånger är typ jättemycket och minst 6 gånger för många.
Uppvärmningen gick åt till att hitta vägen som ledde till cykelvägen hem. Ja ni vet – jag har ju inget lokalsinne! Lite hit, lite dit och lite runt en liten bit och sen tornade ALFA LAVAL upp som räddningen i fjärran. Därifrån hittar jag minsann.
Första intervallen är alltid värst. Man vet liksom inte hur långt 400 meter egentligen är. Och ska det verkligen aldrig ta slut??? 3:55-fart. Jovars.
För första gången sedan början av december kände jag att jag kunde få till lite ordentliga frånskjut. Sandlöpning och ishalkelöpningen som jag levt med den senaste tiden saknar liksom det där. Men nu var det barmark och bara att tuta på – en underbar känsla. Fast jobbig.
Någonstans på mitten krämade jag till med en fyrahundring i 3:43-fart så till och med coachen blev stolt. Sen kom ett parti med halka och för att undvika att slå ihjäl mig fick jag tyvärr slå av lite på takten på ett par av intervallerna. Jag ska inte säga det högt, men det var ju faktiskt lite skönt…
Färdig med intervallerna hade jag 3 km hem och det fick bli min längsta nedjogg ever. Men så är det väl när man transportlöper. Man måste ju hela vägen.
Snittkilometertid på alla intervaller 3:55 och helt i linje med det program jag följer för att persa på Göteborgsvarvet.
Inga kommentarer
fartfylld!
17 januari, 2010 kl 10:30Du är grym! Ska bli kul att följa satsningen på nytt pers på Göteborgsvarvet.
Katarina M-I
17 januari, 2010 kl 11:06Går du public med ditt mål på GB varvet?
Skit samma, bra, härligt sprunget idag!!
Andréa
17 januari, 2010 kl 11:07vad är det för program du följer? och vad är ”filosofin bakom”? (det är så roligt att höra olika personers syn/tro på vad som funkar! jättespännande!)
kommer gå galant det där emd perset i vilket fall! :)
Anna (Orka mera)
17 januari, 2010 kl 13:48Fartfylld – tack tack :)
Katarina – mitt eget mål är att slå förra årets 1.37.50. Coachens mål är som vanligt hemligt och säkerligen ett helt annat :)
Andréa – First. FÖr sånna som mig som tränar en massa annat och som inte har möjlighet till så många löppass i veckan. Bygger på tre kvalitetspass i veckan. Intervaller, snabbdistans och långpass.
Ulrika
17 januari, 2010 kl 17:04Effektivt värre! Och hur bra sprunget som helst ju! 12 intervaller är mycket.
Anna
17 januari, 2010 kl 18:47Anna, du kommer krossa din tid på Göteborgsvarvet och det ska bli ett nöje att se det! Bra jobbat idag i det tradiga vädret. Varför har solen gömt sig?
Anna (Orka mera)
17 januari, 2010 kl 22:06Ulrika – ja jag hade ågren hela dagen över just det där med TOLV…
Sofie – hehe, så kom jag och förstörde din fina ursäkt. Men jag hade ju faktiskt inte ryggsäck på ryggen och då är det ju lite lättare. (jag fusk-transportade lite och skickade bagaget med gubben).
Ann – bästa blandningen av allt liksom :)
Anna – krossa vetekatten, men göra lite försiktig pannkaka vore kul. Jag är nöjd med pers om det så är med en halv sekund. Sen vill jag ju slå maken också. Stående mål det där :)
Daniel
17 januari, 2010 kl 22:58Roligt att din löpning går så bra nu. Funkar knät som det ska?? Det verkar ju så! :)
Marre
18 januari, 2010 kl 10:01Snyggt jobbat! Håller med om att intervaller är jobbigast för pannbenet, själva benen brukar lydigt följa med på resan…..
Anna (Orka mera)
18 januari, 2010 kl 15:50Daniel – ja knät funkar fint. Har inte känt något alls på säkert 1.5 månad. Lycka!!!
Marre- ja och det är så ångestframkallande innan. Och så underbart efter!