Allt det här tog jag på mig: 
Sen var det dags för vanliga rundan. Den som har gått så ofantligt trögt sen det blev vinter… Ställde in virtuella kompisen på Garmin på mitt vinterrekord, och laddade hornen för kamp. Nu skulle jag slå min egen tid!
Grymt peppad av att se hur jag låg till betade jag av meter för meter och såg avståndet växa till virtuella kompisen. Visste att jag behövde lite extraminuter eftersom motvinden skulle komma sist på rundan.
Vid 20 km ledde jag med 4 minuter och såg framemot en lätt seger. DÅ låser sig klockan. Som den alltid gör när det gäller. När jag gör coopertest, eller kör maxpuls uppför St Hans backar. Sämst när det gäller – Garmin forerunner 405.
Nu ger jag inte detta måndagsexemplar fler chanser. Nu ligger den fint i ett kuvert för reklamation.
Och inte frös jag heller…
5 Comments
Snorkkis
2 december, 2009 at 17:56Gahh vad surt. Men jag tror att Garmin brukar vara hyfsat snabba med att skicka ett nytt ex ganska snabbt. Hoppas på bättre tur med den nya!
Staffan
2 december, 2009 at 19:35Håll mer Snorkkis, usch vad trist och under ett sådant pass också!! Hopppas Garmin löser problemet åt dig!
Anna (Orka mera)
2 december, 2009 at 21:25Snorkkis – ja, jag hoppas det går undan, för hur lever man utan en GARMIN????
Staffan – ja det är så typiskt. Den hänger sig aldrig på passen där det inte spelar någon roll! Grrr…
Daniel
2 december, 2009 at 21:36Tråkigt Anna! Det tog mig en vecka att få tillbaka min Garmin så jag tror att dom är hyffsat snabba :)
Vilken himla massa kläder du har, det ser ut som du kört ett pass i en frysbox ;)
Anna (Orka mera)
3 december, 2009 at 12:37Daniel – Skåne är ju liksom en levande frysbox just nu. Och jag är nöjd för jag frös nästan inte alls :)