Ska jag, ska jag inte??
25 oktober. 6 km eller 12 km. Terräng, skog, höst i luften. Som en härlig födelsedagspresent (två dagar i förskott) till mig själv.
Det som tar emot är det faktum att jag inte är i form. Efter lång tids löpvila är det ju ingen dundertid man kommer att panga till med. Och jag vill ju alltid persa, så är det ju… Det kanske bättre att leva kvar på sina gamla meriter och vara lyckligt ovetande om vilken form man egentligen befinner sig i…
Fast så var det det där med höstlöven, den kyliga luften, terrängen… som lördagsgodis för själen! Gaah, hur ska jag göra?
14 Kommentarer
anna
2 oktober, 2009 kl 07:48Klart du ska springa! Låter ju superhärligt
Andréa
2 oktober, 2009 kl 07:49Jag slår vad om att du kommer springa skitsnabbt om du ställer upp!! Du är alltid snabb oavsett form :)
Själv kände jag mig ju verkligen inte i form inför lidingö, men på nåt sätt vaknar ändå kroppen till liv på tävling.. Fast det är klart, kortare lopp är ju en helt annan sak på nåt sätt.. så hemskt jobbigt! :)
Jag röstar på att du ska vara med!! :)
Daniel
2 oktober, 2009 kl 08:04Klart du ska vara med!!! :)
Emliscious
2 oktober, 2009 kl 08:05skönt att bara och ut och njuuuuuutspringa =)
Coach F
2 oktober, 2009 kl 08:08Du har ju inte ens ett personbästa på 6 km… Dessutom vet jag att du innerst inne gillar känslan av mjölksyra!
Flingan
2 oktober, 2009 kl 08:14Jag tycker absolut du ska springa, men satsa på att bara njuta och se det som ett extra härligt träningspass! :)
Träningsglädje
2 oktober, 2009 kl 08:35spring i någon annans namn om du är ur form :)
Frida
2 oktober, 2009 kl 09:08Klart du ska springa, ta 6km!
Ca. 1,5-2 månader efter att jag blev fri från gips (bilolycka = bruten fot trasigt knä) så sprang jag det där söta loppet i skogen. Var helt salig. Helt fantastiskt. Första adrenalin-ruset på säkert ett halvår. Okej det kanske inte var jättesmart (jag som 08 var ju tvungen att åka ända till Skåneland för att dölja mina ”loppdumheter”) Kommer inte ihåg vad jag fick för tid, brydde mig inte mycket. Jag var INTE i form. Från milen på 42 till 6km på… typ 28 minuter. Men det var lycka ändå. Jag hoppas du kan springa och njuta på dina villkor. Det är en sjukt sjön skog att löpa i!
Anonymous
2 oktober, 2009 kl 10:20Du ska, vi ska!! 3 Rosdahl
karatemamman
2 oktober, 2009 kl 11:23Hittade precis din blogg :)
Inspirerande.
Katarina M-I
2 oktober, 2009 kl 12:29Du kan springa i mitt namn så får jag ett pers på 6 km:)
Efter dagens pass tror jag att jag skrinlägger alla planer på att springa några tävlingar 2009. Man blir bra på det man tränar, köra fort i skogen går bra, men ”springa snabbt” finns helt enkelt inte i benen.
Anna (Orka mera)
3 oktober, 2009 kl 19:17Låter som ni övertalat mig att springa. Frågan är bara i vems namn??? Gunde Svans kanske? :)
Ulrika
13 oktober, 2009 kl 09:11Du kan få springa i mitt namn Anna, så kan jag skryta sen om min fantastiska tid! :-)
Jag är anmäld, men har kommit på att jag ska på fest kvällen innan…Sen har jag en fot som gör ont också så jag vet inte om jag fixar att springa.
Anna (Orka mera)
14 oktober, 2009 kl 14:15Ulrika – haha, bra idé! :)