Fick rycka in på ett förbränningsspinning med kort varsel igår. 60 härliga minuter i lite lugnare och jämnare tempo. Kände redan från första tramptag att det skulle bli ett bra pass. Både kroppen och huvudet var där. Fokuserad, motiverad och sugen.
Fick gott om respons av deltagarna. Leenden och nickar men även den här speciella minen som folk får när de är inne i sig själva, när de känner sig starka och oövervinnerliga. Den där känslan som man ofta får när man låter pulsen stegras långsamt och kontinuerligt. När benen bara går och går…
Hade kunnat fortsätta hela kvällen!
4 Comments
Anna
1 oktober, 2009 at 07:32Älskar den känslan!
Cizzi
1 oktober, 2009 at 09:59Visst är det underbart =) Då kan man bara njuta av att lyssna på sitt hjärta som slår. Härligt!
Emliscious
1 oktober, 2009 at 10:24älskar när man komemr in i andra andningen! sne behöver man aldrig sluta =)
tvärr inträffar det alldeles för ofta när man inte har tid att fortsätta =(
Snorkkis
1 oktober, 2009 at 12:16Härlig känsla! Du får spinna vidare mentalt ett tag :)