Stod i målgången på Kävlingetrampen och hejade på alla genomblöta cyklister som gick i mål. I jeans, regnjacka och paraply befann jag mig så nära allt det roliga, men ändå så långt ifrån.
Jag ville också vara genomblöt, trött, svettig, saltig i pannan och lycklig. Att vara torr under ett paraply är inte alls lika kul!
För att få min beskärda del av puls och svett blir det afro i eftermiddag. Blir spännande att se vad knät tycker om det…
Inga kommentarer
Anonymous
5 september, 2009 kl 09:41Jag saknade dig på rundan. Mycket roligare när vi kämpar tillsammans. Nästa år!! Viveca
Katarina M-I
6 september, 2009 kl 12:12Nä, nu får du sluta skriva om ditt knä. Jag blir också helt deppig.
Du är PiggelinaAnna. Kom inte och försök slå i oss något annat.
Du är Piggelina med tusen ideer. Något ”litet skitknä” kan inte få dig ur balans. (men jag förstår ju att det inte är en liten skitsak i ditt knä…)
KOM IGEN ANNA!!!
DU ROCKAR JU:)
ALLTID.
Anna (Orka mera)
6 september, 2009 kl 14:56Viveca – nästa år då jäklar. Då tar vi två varv!
Cykelmygga – tack för all pepp! Jag ska försöka se det lite mer från det ljusa sidan, även om det inte är jättelätt alltid. Kramis