Saker mitt knä tycker är ok:
– knäböj
– grodhopp
– utfall
– upphopp
– springa järnet uppför en brant backe – FLERA GÅNGER!
Saker mitt knä tycker är fruktansvärt:
– vardagscykla till Ica
Hur tänkte du nu kära lilla knä?
Hur som haver jag är överlycklig att jag hittat en träningsform som funkar. Att det sen är jordens jobbigaste maxaträning utomhus är ju bara en extra bonus liksom. Igår blev det armhävningar från huvudstående, backintervaller, grodhopp och skottkärror. Och mycket mycket mer. Behöver jag säga att jag är glad?
Inga kommentarer
Jonna Fartfylld
8 september, 2009 kl 08:02det verkar skitkul! önskar det fanns en motsvarighet här i leksand :) hör av mig om jag kommer till kävlinge… :)
Andreas
8 september, 2009 kl 08:20Du såg sammanbiten ut igår iaf :)
Härligt att ditt knä höll!
Anna (Orka mera)
8 september, 2009 kl 08:31Jonna – du är så välkommen!
Andreas – precis som om du tokskrattade i uppförsbacken :)
Daniel
8 september, 2009 kl 09:28Kan du inte hoppa grodhopp till ICA då? Konstigt knä du har.. :/
Anna (Orka mera)
8 september, 2009 kl 12:09Daniel – precis vad jag tänkte :) Kanske ser lite konstigt ut… hrmmm….
Anna
8 september, 2009 kl 17:44Låter superhärligt. Du är då ingen latmask direkt. Jag har svårt att hitta andra träningsformer när jag inte kan springa men du är ju hur duktig som helst på det.
malin
8 september, 2009 kl 18:37Att vissa saker dessutom gjordes på ett ben – med det skadade knät (och tillhörande ben) lite avslappnat hängandes vid sidan imponerar!!
Anna (Orka mera)
8 september, 2009 kl 19:36Anna – ja, jag blir galen om jag försoffar mig. Måste hitta lösningar, behålla rutinen liksom. Hur går det med din häl?
Malin – tack för grymt pass. Otroligt kul att vara på ”andra sidan”. Förvånad men glad att det funkade så passa bra!
Andreas
8 september, 2009 kl 19:44Tokskrattade gjorde jag kanske inte…men jag njöt av det.
Är det normalt??? :)
Anna (Orka mera)
8 september, 2009 kl 19:55Andreas – det här helt normalt :) Jag smygnjöt lite jag med!
Andreas
8 september, 2009 kl 19:58Vilken tur…:)
Då är det som jag trott…jag är normal och alla andra konstiga…*ler*
MarathonMia
9 september, 2009 kl 09:17kärlek. träningsglädje.