När man bor på hotell vill man kunna äta MYCKET hotellfrukost. Då lämpar sig inte tighta jeans. I brist på annat klädde jag igår morse ut mig. TILL LÖPARE. Med mjuka sköna löpartights kan man äta hur mycket som helst utan att behöva knäppa upp knappen. Smälte bra in bland alla Lidingöfolk, så det var ingen som kunde ana något… Smart Anna, smart…
7 Comments
Andréa
27 september, 2009 at 08:07Hahaha, bra där! :)
Nästa år springer vi båda för medaljtid va?!
Snorkkis
27 september, 2009 at 08:58Grymt smart! Men gigantiska hotellfrukostar behövs säkert efter er strapats i Lidingöspåret. Kanske man borde springa lite i mörkret där ngn gång.
Anna (Orka mera)
27 september, 2009 at 19:51Andréa – klart vi gör!!!
Snorkfröken – hehe gör du det, men glöm inte pannlampan!
Terese
28 september, 2009 at 06:11Att klä ut sig till löpare är det bästa! Funkar ju även för motivationen när man väl är ute och springer :-) Kram Terese, http://www.sparkibaken.se
Daniel
28 september, 2009 at 09:16Mycket av ”Lidingöfolket” hade säkert också promenerat runt banan. Det kan jag som startade sist intyga. Vid 3k började folk gå, du sprang ju dessutom upp för Aborrbacken :) Klart du fick vara med i gänget!!! :)
Sofy
28 september, 2009 at 20:23sådärja!
atatranakampa
28 september, 2009 at 21:46Hahaha, alla sätt är bra förutom de dåliga :D