Jag inbillar mig att det finns styrkemänniskor och konditionsmänniskor precis som det finns kattmänniskor och hundmänniskor, morgonmänniskor och kvällsmänniskor.
Det har nog inte undgått någon att jag är en konditionsnörd. Har jag inte flåsat och svettats har jag liksom inte tränat. När benet sätter stopp för både löpning och cykel är det svårt att vara jag. En konditionsmänniska utan fungerande ben är en olycklig konditionsmänniska.
Men jag är inte den som är den. Om valet står mellan att inte träna alls eller att faktiskt skola om och hitta nya möjligheter, är valet inte så svårt. Jag ska börja styrketräna. Jag ska börja träna core (ja Snorkis, jag ligger lite efter…). Jag kanske till och med ska lära mig crawla och testa pilates.
Inget ont i världen ska få mig att bli en soffpotatis. Jag ska hitta nya vägar och testa nya grejer. Så varsågoda och häng med på mina nya äventyr.
Inga kommentarer
Katarina M-I
9 augusti, 2009 kl 07:13Underbart!
Jag hänger gärna med. För att ta mig till ”the next level” måste jag också ta tag i vissa styrkebitar. Armbågarna måste också vässas och modet bli ännu större:)
Bring it on!
eriisu
9 augusti, 2009 kl 10:08Simmning är väl ändå konditionsträning:-)
Emliscious
9 augusti, 2009 kl 13:52intressant tanke! det skulle ju kunna förklara varför jag får kämpa så inåt h****** för att få kondition medan det går betydligt snabbare att bli stark i gymmet =)
MarathonMia
9 augusti, 2009 kl 22:20Jag hänger med! Du kan ju börja med en långsam långpromenad nästa helg och heja lite på GAXarna… *visslar*
Daniel
10 augusti, 2009 kl 04:43Jag hänger gärna med! Trevlig blogg du har! Jag har redan fått en del tips här, Tack!!
Styrketräning kan jag varmt rekommendera dig, det kan faktiskt vara roligt ;-)
Hoppas ditt ben kan bli bra igen, förstår precis hur det känns, inget roligt det där.
Cia
10 augusti, 2009 kl 07:44Jag ska göra mitt bästa för att bevisa att du har fel. Styrka är ROLIGT. Bara vi kan hitta en dag… åker till Västergötland den här veckan. Men hur ser det ut för dig sen? //Styrkemänniskan
Anna (Orka mera)
10 augusti, 2009 kl 10:49Cykelmygga – härligt! Vi får peppa varandra med styrkan!
Eriisu – mmmm, det är sant – om man kan crawla! Simma tantsim som jag gör kräver varken kondition eller stykra. Bara lite flytkraft :)
Emliscious – och för mig är det tvärtom. Kan inte motivera mig till styrketräning. Lurigt!
Marathonmia – låter som en jättekul idé. Men hur veta var man ska vara vid vilken tidpunkt! Vill ju inte missa dina hopkrullade flätor :)
Daniel – tack tack! Jag hoppas kunna nå dit att jag uppskattar styrketräningen. Antar att man måste hålla på så länge att man får resultat att motiveras av. Har aldrig lyckats uthärda mer än ett par gånger….
Cia – jag kan nästan jämt! Vi får pussla våra scheman så ska du få piska mig till stordåd! Men hur ska jag piska dig????
Annelie
11 augusti, 2009 kl 07:33åh, vilken härlig träningsglädje! ”kan jag inte träna x så ska jag minsann träna y!” precis vad jag behövda läsa just nu :) tack, och lycka till!
Anna (Orka mera)
11 augusti, 2009 kl 08:27Annelie – ja man får tänka lite utanför lådan. Inte soffa till bara för att man inte kan träna som man vill. På det bara :)
Lena
13 augusti, 2009 kl 18:32Jag har också alltid sett mig som en konditionsmänniska. Har inte trott att det varit möjligt att kombinera de båda.
Innan jag började styrketräna på riktigt tyckte jag inte heller att man hade tränat om det inte gick att få till en pöl av den genomvridna tröjan på golvet efter ett pass.
Nu efter sex månader med ordentlig styrketräning inser jag hur fel jag hade. Visst har man tränat när musklerna i axlarna är så skakiga så det är svårt att lyfta vattenflaskan till munnen. Eller när du funderar över hur sjutton du ska kunna koppla, gasa och bromsa bilen när du ska köra hem från gymmet för att benen är slut.
Lycka till med styrketräningen!
Anna (Orka mera)
13 augusti, 2009 kl 19:18Lena – känns skönt att höra! Kanske finns det hopp till och med för mig :)