Här skulle jag ha varit idag. Men vad är väl en mara på fjället? Kanske jättelångtråkig, jobbig och trist. Eller kanske alldeles alldeles underbar.
Det svider i själen. Det känns orättvist och skit. Men jag kommer igen. Nästa år är det jag som snubblar upp för berget. Banne mig!
9 Kommentarer
Anonymous
8 augusti, 2009 kl 08:57Så här är det för oss alla ibland, iallafall för oss som tränar regelbundet, hårt och har tuffa mål. Känner du någon bloggare i gengren som inte någon gång skrivit om skador eller sjukdom?
Jag var ganska krass och skrev i våras att ”orättvisa är något helt annat”. Men lik förbannat, när man är i skiten, så är man där. Och det suger.
Jaja, det är långt till nästa sommar, du hinner bli bra och komma igen med din löpning flera gånger om.
Såja, upp med läppen:)
Kram Katarina
Susanna
8 augusti, 2009 kl 09:23Det klart det är! Och snabb som en vind dessutom!
Anna
8 augusti, 2009 kl 11:32Anna, jag hoppas att ditt onda verkligen ger med sig snart. Jag har också tänkt tanken att det är Vertex idag 8 augusti. Jag hade ju tom anmält mig men det kommer fler år. Jag var helt enkelt inte mogen för det i år. Kul om vi kunde köra nästa eller hur? Hoppas du får en bra dag.
Anna (Orka mera)
8 augusti, 2009 kl 12:25Katarina – jag försöker, men när tom en lugn promenad hugger då är det lätt att läppen hänger. Jag försöker veva upp den och hitta alternativ träning. Men utan ben är man ju nästintill handikappad!
Susanna – hoppas du har rätt :)
Anna – you and me nästa år. Låter hur kul som helst!
Snorkkis
8 augusti, 2009 kl 13:25Anna o Anna – får jag också springa tokig på fjället med er nästa år? (jag kan fixa orienteringen om det behövs :) )
Sofy
8 augusti, 2009 kl 18:58Skitknän. Jag tror dock på att du gör rätt ( såklart ) och rehabar ordentligt. Du ska ju springa långt även fortsättningsvis så din tid kommer, Kram
Anna (Orka mera)
8 augusti, 2009 kl 21:35Snorkfröken – klart du får! Ju fler kockar ju roligare soppa!
Sofy – jag gör mitt bästa. Men det känns hopplöst just nu. Vill att det bara ska gå över och att allt ska vara som vanligt. *depp*
funrun
9 augusti, 2009 kl 13:26vertex hade inte varit någon bra medicin för dig i år… jag har aldrig sett så mycket uppförsbackar, stora stenar, rötter och hala spångar… jag kan inte säga att det var kul att genomföra, men ändå är jag sugen på revansch nästa år.
Anna (Orka mera)
9 augusti, 2009 kl 13:30Funrun – berätta berätta berätta! Kan knappt bärga mig och väntar på uppdateringen på din blogg. Typ hur spännande som helst :)
Och nej, det hade nog inte varit någon höjdare för rehabiliteringen… men nästa år! Då kan du visa mig alla rötterna!