maj 2009

Jag är aldrig så intresserad av vädret som inför långa lopp. Det får inte vara för varmt och inte för kallt, det får inte blåsa och inte ösregna. Lite fjösregn går bra, EFTER starten gått. Inte före, som på Lidingöloppet för något år sedan…

Här är SMHI:s prognos för i morgon:

17 grader och sol. Ganska perfekt faktiskt. Det blir korta tights och kortärmat. Nu när jag som omväxling har hejarklack får jag ta den ROSA tröjan så jag syns. Trots att det skär sig lite mot de oranga fälten på braxen… man kan inte vara snygg jämt :)

Inför Göteborgsvarvet 2008 (januari-maj):

36 löppass
40 löptimmar
423 kilometer

Inför Göteborgsvarvet 2009 (januari-maj):

40 löppass
51 löptimmar
571 kilometer

Same same liksom. Känns alldeles för ”same same” för att det ska bli PB. Men det hade varit roligt om de extra 11 timmarna kunde plocka ner mig under 1.40- noll-noll! Och här snackar vi om en förbättring på 11 sekunder… Det är bara att hoppas att förkylningen inte förstört allt!

Lyckligt ovetande befann jag mig ca 50 meter från ett stort polispådrag med dragna vapen på dagens Mamma Bootcamp i Lund. När jag tränat klart med mammorna mötte jag en hundägare som upplyste mig om att de gått ut i teve och uppmanat folk att stanna inomhus. Och då hade jag en 1 kilometers promenad rätt genom området för att komma till bilen….

Idag kom startbeviset till Stockholm Marathon. Läste igenom den lilla tidningen som följde med. Läste om alla tips inför loppet. Begrundade banan och banprofilen. Fick panik – vad tusan har jag gett mig in på??? Förtitvåtusenetthundranittifem meter, fattar ni hur många meter det är?

42 kilometer. Är jag tillräckligt förberedd? Håller benen? Håller hjärnan? Nu blev jag riktigt riktigt nervös. Hur dum är man som utsätter sig för sånt här? Och hur dum är man när man gör det EN GÅNG TILL?