Hade föräldra/barnspinning idag. Det är apkul. Man får leva ut hela sitt sanna jag; allt från att sjunga opera till att rejsa mot barnen (ja sånt som man gör i smyg annars: sången i duschen och rejsandet i uppförsbackarna).
Hur som haver lyckan var dubbel: forutom att det var kul med alla barn så kände jag mig för första gången i veckan ganska normal. Kändes bra att träna och jag kände mig sugen att köra på riktigt. Att ta i lite. Men jag höll mig tyglad. Tänkte spara mig till i morgon för att ev springa en testrunda. Se om benen finns kvar, om löpskorna fortfarande passar.
Jag anar en vändning på förkylningen mina vänner. Måtte det inte vara inbillning.
Inga kommentarer
Anonymous
10 maj, 2009 kl 19:20Spinningen idag var toppen. När blir nästa gång. Josefin och Dennis.
Anna
11 maj, 2009 kl 06:13Åh vad härligt att höra Anna!
Katarina M-I
11 maj, 2009 kl 06:48Gud vad härligt!!!
Här har vi vattkoppor nu, men det har jag haft så det kan jag inte få:)
Emil har tre stycken och ingen feber, håller tummar och tår att han slipper lindrigt undan, han har varit genom så mycket.
Anna (Orka mera)
11 maj, 2009 kl 07:50Josefin och Dennis – jag vet inte när nästa gång blir. Kanske i juni, så hinner ni ladda batterierna och öva på operan :)
Anna – vi får se om jag törs ta mig ut eller om jag avvaktar till i morgon. Vill inte ha tillbaka eländet och rösten är fortfarande lite manlig…. men kanske kanske :)
Cykelmygga – ja det är skönt med vattkoppor, det behöver man inte vara rädd för. Hoppas det blir lindrigt för Emil!