Jag har träningskläder på mig. Då känner jag mig lycklig. Känner mig aldrig så stark och vältränad som när jag har träningskläderna på.
Idag är jag dock inte stark och vältränad. Jag är förkyld och klen. Och jag ska inte träna. Men jag har träningskläderna på. För jag ska ut i regnrusket och piska mammor. Få dem att brottas, klättra på bänkar och ta sig uppför trappor.
Fast frågan är om det kommer en endaste en när Skånevädret visar sin allra värsta sida….
8 Comments
Katarina M-I
5 maj, 2009 at 08:21Här är vi också däckade. Jäkla dålig tajming.
Lina
5 maj, 2009 at 08:48tack för en inspirerande blogg!
Anna (Orka mera)
5 maj, 2009 at 09:16Cykelmygga -nääää inte du också!??!! Stackars oss!
Carolina – Å tack själv. Och välkommen hit!
Anna
5 maj, 2009 at 10:48Jäkla skitväder. Heja alla mammor som ger sig ut i detta väder!!!
MarathonMia
5 maj, 2009 at 11:30Håller med! Heja alla mammor!
Vilken tur att du är med i stegräkningstävlingen då! Om du är förkyld får du i alla fall gå. Gå mellan kylen, toa, papperskorgen för att hämta juice, hämta näsdukar, slänga näsdukar. Borde bli en miljon steg. minst.
Anna (Orka mera)
5 maj, 2009 at 12:33Anna – ja dom var tappra som vanligt. Själv höll jag på att förfrysa näsan :)
Marathonmia- menar du att du har juice i papperskorgen? Det har inte men jag gör mitt bästa för att komma upp i en miljon steg. Har bara 995 000 kvar….
Snorkkis
5 maj, 2009 at 17:09Nej, attans förkylning. Kanske den kunde blåsa bort i stormen?
Anna (Orka mera)
5 maj, 2009 at 19:28Snorkfröken – tyvärr blåste inte förkylningen bort. Det var rösten som blåste bort istället. Nu kan jag inte prata mer….