Årets längsta pass avklarat. 23 km som började i skånskt ösregn och slutade i värsta vårvädret. Efter 6 km behövde jag en akut kissepaus och satte mig bakom första bästa buske, som visade sig vara en rosenbuske med TAGGAR! Smart val!
Nu känner jag mig så där underbart trött i kroppen. Blandade mig ett STORT glas Vitargo och nu väntar varm dusch och mat. Sen dags att jobba ikapp lite….
7 Kommentarer
Paris
20 januari, 2009 kl 12:48Hahaha! Det där har jag också gjort en gång. Jag tittade inte, för jag var så himla kissnödig.
Anna
20 januari, 2009 kl 14:02Bra jobbat. Låter som ett fint och härligt långpass.
Magdalena
20 januari, 2009 kl 14:47Vilket härligt långpass. Vårväder? Här är det snöslask i norra Stockholms län…
Anna
20 januari, 2009 kl 20:11Hej igen Anna,Har en fråga till dig. Om man luktar ammoniak (ja, jag vet att det är äckligt) när man tränat, vad beror det på? Jag har hört alltifrån diabetes, för lite protein, för mycket protein, för lite kolhydrater. Inga långa utlägg behövs om du inte hinner utan bara om det är något jag äter för mycket/ för lite av. //Anna
Anna (Orka mera)
20 januari, 2009 kl 20:40Paris – nej det straffar sig när man har bråttom. Höll inte på komma där ifrån utan att riva sönder jackan :(Magdalena – jo för oss här vid ekvatorn (ehhhh…) börjar det snart bli vår! Eller kanske inte. Men det var skönt att slippar grårusket för en stund!Anna – när protein bryts ner bildas ammoniak. Detta sker när det ej finns tillräckligt med kolhydrater i muskeln, dvs oftast under långa pass utan energitillförsel. Se till att äta långsamma kolhydrater innan du ger dig av och fyll på under passets gång om du tränar under längre tid.
Mats
20 januari, 2009 kl 22:51Bra jobbat!
Anna (Orka mera)
21 januari, 2009 kl 07:47Mats – tack!