Äntligen fick jag riva av ett pulsspinning. Årets julhelger hade ju inte vett i kroppen utan lade helt fräckt beslag på alla torsdagar. Det har alltså varit öken på pulsspinningfronten på sistone och det kändes riktigt bra att äntligen få ösa på lite extra och se pulsen stiga.
Eftersom jag har tränat så länge med pulsklocka kan jag nästan på slaget känna vilken puls jag har utan att kika på klockan. Jag känner igen andningen och känslan. Jag vet hur mycket jag återhämtar mig efter ett pulsspinning, jag ser förbättringar och jag ser när jag har en dålig dag.
När jag kom hem från Thailand med jordens jetlag i kroppen var återhämtningen på en minut 10 slag sämre än vanligt. Idag (när jag redan kört ett pass tidigare på dagen OCH sovit lite för lite) märktes det på samma sätt, med sämre återhämtning.
För det kan väl inte vara så att jag tappat form? Nej fy för katten – upp till bevis nästa vecka!
4 Kommentarer
Johan
8 januari, 2009 kl 23:19Kan det var så att du glömt formen :) med tanke på det tidigare inlägget.
Anna (Orka mera)
9 januari, 2009 kl 07:53Johan – kan det vara så illa? Då måste jag genast leta rätt på den :)
Cia
9 januari, 2009 kl 21:37He he, känner igen det där med torsdagarna. I går hade jag mitt första corebollpass på typ en månad!
Anna (Orka mera)
10 januari, 2009 kl 22:55Cia – vad bra, då kankse du har glömt alla jobbiga övningar till den 21:a…