Man känner sig aldrig så frusen som när man ska ut och springa långpass, samtidigt som himlen är Skånegrå och regnet hänger i luften. Ågren var ordet.
Man känner sig aldrig så frusen som när man ska ut och springa långpass, samtidigt som himlen är Skånegrå och regnet hänger i luften. Ågren var ordet.
Inga kommentarer
MarathonMia
13 januari, 2009 kl 11:43Ågren botas bäst med just Långpass. Vilken tur!
Anna (Orka mera)
13 januari, 2009 kl 14:12Marathonmia – så sant så sant! Tur att man någonstans långt därinne vet om det. Annars hade man ju aldrig kommit ut! Skönt var vad det var. Och nu är jag varm som ett element och har till och med fått frigöra mig från min tjocka goa fleecetröja…