Efter kvällens pulsspinning kom maxpulstester upp för diskussion. Jag som är en fegis ända ut i fingerspetsarna tycker det verkar jätteläskigt och jobbigt. För som ni vet, jag är seg och uthållig, men ont ska det helst inte göra…
Samtidigt är jag en siffermänniska och naturvetare i grunden. Då nöjer man sig inte med en schablonformel för maxpuls. En framtestad och dokumenterad siffra på ett papper hade smällt mycket högre.
Jag känner dessutom en tjej som JOBBAR med att göra maxpulstester och mjölksyratester (fatta vilket drömjobb förresten!). Hon har bjudit in mig att komma och testa mig vid flertalet tillfällen. Så egentligen har jag ingen ursäkt. Mer än att hon jobbar i Luleå…. Men nångång ska jag. Baske mig!
Inga kommentarer