I förra inlägget nämnde jag blåst och regn. Jag glömde HAGLET!!! Efter dryga 4 km i i medvind var det dags att vända upp mot vinden. I samma ögonblick vred någon på hagelkvarnen.
I en hastighet som fick min vän Garmin att skratta förflyttade jag mig långsamt framåt medan jag fick ta i med alla krafter för att forcera vinden. Haglet kändes som nålar i mitt ansikte och jag fick blunda för att rädda ögonen.
Backarna kändes milslånga och i sämre stunder funderade jag på om jag någonsin skulle ta mig upp. Stegen blev allt kortare och vissa kilometrar tog nära 7 minuter…
Men som sagt, det är sånt här som härdar. Efter 16 km i skitväder har jag nu begåvats med två nya horn i pannan. Att plocka fram i en lerig aborrbacke eller på en blåsig Götaälvsbro. Najs!
Inga kommentarer