När jag skriver min blogg så tänker jag inte på att det faktiskt är en hel del som läser den. Jo visst, mamma, svärmor och någon kompis sådär. Och så ni som kommenterar förstås…
Idag vickade jag på Gerdahallen. Ett otroligt roligt styrkeaerobicpass med motiverade och träningssugna människor. Till skillnad från begravningsstepen härom veckan var alla så glada och positiva. Jag fick ett enormt gensvar och det var jättekul! En av tjejerna, som jag faktiskt la märke till just för att hon såg så glad ut hela passet, kom fram efteråt och sa att hon följde min blogg.
Va? Läser någon min blogg? Ehhh. Oj, vad har nu skrivit? Tänk om jag skrivit nått dumt? Ehh….
Hon kände till både begravningsstep och armhävningsfrustrationer. Vi pratade en stund och det var som vanligt jätteroligt att få ett ansikte på en bloggläsare. Nu kanske jag en gång för alla kan få in i mitt lilla huvud att det är fler än mamma som läser!
Inga kommentarer