Aktuellt

Mmmmmm som i morgon!

Morgonpass – finns det något härligare?

06.00 ringde klockan och till skillnad från vanliga löpmorgnar hade jag helt förträngt att jag skulle springa. Tänkte gå och duscha när jag såg löpkläderna som låg framplockade på golvet. Hoppsan. I vanliga fall brukar jag sova smådåligt sista halvtimmen och liksom hinna förbereda mig på själva löpningen.

Kom iväg som tänkt 06.30 med lite yoghurt och banan i magen. Dagens pass var tänkt att bli ca 20 km så jag tog med mig både vatten och energi.

Benen var lätta och studsade gladeligen förbi alla morgontrötta grannar på väg till jobbet. Huvudet var också lätt. Det är fördelen med att springa tidigt, man har liksom inte hunnit bli trött och seg ännu. Inte fått någon huvudvärk eller annat som kan störa ens färd.

Vid 12 km öppnade jag min energi. En sån där liten röd sak med kork, från Enervit. Jag tog en klunk men det var tamejtusan en näradödenupplevelse. Ni som följt mig ett tag vet mitt bekymmer med söta drycker. Det här värre en glukosbelastningen på mödravården (ni som varit gravida vet vad jag pratar om, ni andra får kanske uppleva det en vacker dag…). Jag fick kväljningar och visste inte var jag skulle ta vägen.

Beslutade att fettreserverna fick duga som energi sista biten. Hellre det än att dricka den där sörjan. Och det funkade fint. Benen hängde med hela vägen hem. Dundrade in i duschen, slängde i mig frukost modell grande och sen pang i väg till jobbet.

Det är sånna här dagar man kommer till jobbet osminkad, med blött hår i hästsvans, kläderna på svaj och med jordens bästa känsla i kroppen! Härligt!

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.