Dags för det stora avslöjandet. Vad var det egentligen som stod och tog plats i min hall? Var det en vävstol eller ett tapetserarbord?
Nej, huslig och händig är jag fortfarande bara i fantasin. Det var som Hanna var inne på en spinningcykel! (Jag föredrar att inte kalla det motionscykel eftersom sånna hör hemma framför teven hos medelålders folk som en gång för alla ska börja motionera – hej mamma!)
Jag är egentligen emot hemmaträningsredskap. Det är liksom dömt att misslyckas. Allt som kan fällas ihop fälls ihop och hamnar under sängen. Allt annat ligger och skräpar någonstans tills något barn börjar använda det som mikrofon (hopprepet) eller blompress (hanteln). För träna hemma är det tråkigaste som finns. Näst efter knypplingen då…
Därför är det inte heller jag som införskaffat denna spinningcykel utan min man. Han har mer hemmaträningsdisciplin än jag. Men det hindrar ju inte mig från att låna den när den väl står här. Utmärkt när man ska testa spinningmusik till exempel. För det är ju så att den musik man tycker är bra i vanliga fall ofta inte alls passar till passet. Och väldigt mycket tvärtom; det som låter skrot framför datorn är knas-skönt att köra till i spinningsalen.
Cykeln är dessutom utrustad med en display som visar puls, watt, rpm mm. Watten är coolast. Den ska jag börja använda mig av. Måste bara filura ut hur….
Ikväll körde jag premiärturen. Förutom att maken inte skaffat ventilation som klarar min kopiösa värmeproduktion, och att jag till följd av detta nästan både svimmade och dog, så var det skoj. Körde igenom en radda potentiella spinninglåtar varav ett par stycken klarade första gallringen.
Här kommer lite bilder på vår nya sovrumsmöbel:
Vår nya kompis
Livsnödvändig vattenflaska
Fredrik cyklar. Barnen tycker det är fantastiskt spännande. Eller….
Inga kommentarer