Ibland som instruktör måste man gå på andras klasser för att få ny inspiration och nytt tänk, för att undvika att fastna i gamla invanda mönser och helt enkelt köra fast. Igår kände jag att behovet av ny spinningsinspiration var stort och eftersom tiden passade bra fick jag offra en av veckans vilodagar!
Egentligen hade jag hellre vilat och när man kommer in på en klass med den känslan i bakhuvudet så blir allting så mycket tråkigare än det brukar. Jag älskar ju spinning, hur kan jag då sitta och gäspa två minuter in i passet? Jo, det är ju just det, inställningen till vad som ska göras. Går jag in laddad till max, blir det ett kul pass nästan oavsett vem som leder och till vilken musik. Går jag in med inställningen DET-HÄR-GÖR-JAG-BARA-FÖR-ATT-FÅ-LITE-MUSIKTIPS-MEN-EGENTLIGEN-VILL-JAG-VILA, så tro fanken att det är svårt att gå igång!
Hursomhaver, musiktips fick jag inga. Hela passet byggde på korta sekvenser klättring varvat med lika korta raksträckor. Som max 1:20 minuter, det var den LÅNGA backen…ja allting är relativt. Och musiken byttes alltså i samma hastighet, dvs jag fick aldrig höra mer en 1:20 av någon låt. Så jag hann helt enkelt inte höra vad jag spinnade till…
Jag tyckte det blev hattigt med musikbyte så ofta, hur vill ni ha musiken när ni spinnar?
Inga kommentarer