Jag är lite emot köpe-yoghurt. Inte vanligt naturell alltså, utan de här sockrade med en massa konstgjord smak. Därför har jag i alla år propsat på mina barn naturell yoghurt med hemmagjord sylt. På så vis slipper man alla konstiga medel och aromer . Dessutom kan man själv styra hur mycket sylt man tar och därmet sockerinnehållet. Jättefiffigt!
Men så finns Kalvin. Kalvin är en jättegullig ko som sitter på ett superfint rött paket med köpeyoghurt. Yoghurten är jättesöt och innehåller alla de här medlena som jag tycker är så onödiga. Man hur förklarar man det för en fyraåringa vars ögon lyser vid blotta åsynen av de fina paketet? Ja, med lite övertalning har det faktiskt gått även om det blivit lite diskussioner emellanåt.
När hon förra veckan fyllde fyra fick hon önska sig sin drömfrukost och naturligtvis var det kalvin-yoghurt. Fine med mig, det var ju trots allt födelsedag.
Vad händer? Hon tar en tugga och sen säger hon: Jag vill ha vanlig yoghurt! Jag var inte sen att slänga paketet och nu tjatar hon inte mer. Hon tyckte den var för söt! Känn dig besegrad Kalvin!
Inga kommentarer