Kävlingetrampet är ett litet nätt cykellopp (7 mil) här i krokarna som vi kört de senaste två åren. Vi brukar samla släkten och trampa. Sen dukas det upp till en välförtjänt lunch efteråt.
I morse klockan 8 stod släkten färdiga i köket, iklädda nyinskaffade träningskläder och laddade till tänderna. Det var bara ett litet fel…. jag gick omkring i morgontofflorna. För just i år skulle jag inte vara med, och inte heller maken! Hade problem med barnvakt och därför stod vi över i år. Så nu fick man stå där yrvaken och trött och se de andra trampa iväg, så sportiga, så sportiga. Och då skrek det i hela mig….. jag ville ju också! Jag älskar att vara med i olika lopp. Att göra något lite längre än normalt. Att vinna någon vattenflaska och få en ful medalj….
Nu har det varit mycket löpning i år och löparåret toppas ju med Lidingöloppet om 4 veckor. Men sen… då har jag lust att cykla lite mer. Kanske det blir en vättern (eller en halv) nästa år ändå?
Inga kommentarer