Egentligen tycker jag det verkar lite långtråkigt att springa 10 mil. 10 varv på en en-milsbana. Samtidigt finns det något som lockar i det långtråkiga. En vilja att testa gränser. Jag har sprungit 75 km terräng, hur är det jämfört med 10 mil platt på asfalt?
Om man är så här glad efter 75 km, hur glad ska man då inte vara efter 100…
På lördag går Lejonbragden av stapeln i Lund. Så där på krypavstånd hem. En frestande tanke men jag får spara den till nästa år. För aldrig att jag offrar spa, afternoon tea och Bjäre-löpning för en heldag i Lund. Där går liksom gränsen…
Vill man inte springa 10 mil, eller kortare distansen på 5 mil går även Lundaloppet samma dag, med ny bana och allt. Det lär osa löparsvett i Lund på lördag, var så säker!
Har du någon distans du är sugen på att utforska?
Inga kommentarer