Att coacha sin kollega

Den första februari var en helt crazy dag. Hela kontoret gick i spinn i sin iver att komma över en plats till Broloppet 2025. 502 Gateway blev det nya svarta när vi alla slängdes ut ur kön och inte hittade in igen. Plötsligt står min kollega med en startplats. Hon som aldrig springer.  I det allmänna kaoset som rådde rycktes hon med. Nu var det bara en liten detalj kvar. Själva löpningen. Och jag lovade att coacha henne…

Vi börjar alltså från noll och första veckans schema består av 3 x 30 minuter promenad i träningskläder. Det officiella målet är alltså att Pia ska ÖVER den där bron. Men jag har så mycket viktigare mål i hemlighet. Jag vill lära henne allt jag kan om löpning. Jag vill få henne att förstå att man kan längta efter löpning, att man kan fylla år i kilometer och springa i tomteluva på julafton. Men viktigast av allt: att det finns något som heter fikalöpning….

Och nu så där ett halvår in programmet har vi kommit upp i sånna distanser att jag kan smyga in specialpass i schemat. Som det första långpasset, med upplägg: ”Spring till Bruket och ta en fika. Lägg in promenad när du behöver men aldrig längre än 2 minuter”

Och jag struntar i vilka tider och farter det går i. Men jag blir varm ända in i själen, när hon knäckt någon av löpningens hemligheter. Som att det är härligt att springa i regn!

Med ett par dagar till första december fick jag idag en present som tack för coachandet. Från Pia och hennes två vänner som liksom drogs med i bara farten. Kalendern jag drömt om i flera månader – en pralinkalender från Chocolatte. Så jag har något att mumsa på när hon är ute och springer. En helt fantastisk present med en medföljande lapp. Med alla de upptäckter de här halvåret av löpning har gett. Läs själva.

Att löphäng är roligare än soffhäng. Oavsett hur det går över bron har jag lyckats!