Copy paste

Egentligen hade jag kunnat köra en copy paste från förra årets tröskelpassinlägg. För det var typ likadant. Men det fanns ändå skillnader….

Den största skillnaden var att jag hade ett rosa linne istället för ett orange. Och att jag lyckades pressa tiden på sista kilometerns ”fria fart” med 10 sekunder. Trots att ledaren valde bort rakt-fram-på-asfalt mot gräsmatta, grusgång, och trottoarkanter i 2024 års version!

Det är lite soldis och precis lagom väder för ett långpass. Jag har sett på bilderna från förra året att jag inte hade vätskeväst och kör likadant i år. Det ska finnas vätska efter 12 kilometer och jag är en kamel, så det ska inte vara något problem. Efter 3 kilometer stannar vi för lite rörlighetsövningar. Jag prioreterar i vanlig ordning ett besök i buskarna. Hinner snurra på några anklar innan vi sätter igång med själva passet. Det som ska avverkas är:

3 km i 4:58-fart (marafart för den som springer maran på 3:30)
2,2 km i 4:50-fart
2,6 km i 4:58-fart (8 sekunder snällare/km än förra året)
1,8 km i 4:50-fart
2 km i 4:50-fart
1 km i 4:43-fart
1 km i fri fart – riktmärke 4:32

Första trean känns lätt och så fortsätter det. Kroppen är verkligen med på noterna idag. Nästan så jag blir lite ledsen i ögat att andra intervallen gjorts lättare i år. Jag hade klarat den gamla varianten med 4:50-fart även på den. Men skitsamma, det är förmodligen just denna ändring som gör att det finns mer krut kvar till sista kilomtern i fri fart.

Den sista kilometern har varit en ångest sedan 2019 då jag tog tokslut och fick släpa mig fram till hotellet. Sedan dess tar jag en gel vid västskestoppet. Det är så mycket roligare att känna sig stark än att känna sig som en trasa. Det funkade förra året och jag hoppas det ska funka även nu.

Näst sista intervallen går i 4:41 trots att vi nu är inne i skogen med allt skrot som finns där. Kottar, stenar, rötter och mjuk sand. Jag får kämpa lite men det funkar. Nu är det bara den där hemska spurten kvar. Och 4:32-låter jättefort på kilometer 19. Men jag bara kör, det får bli som det blir. Kollar inte klockan en enda gång.

Följer ledaren som väljer en alternativ väg. På kullerstenar, gräs, grus och allehanda elände. Trots det kapar jag tiden från förra året med 10 sekunder och tvärstannar framför hotellet efter 4 minuter och 15 sekunder.

Nöjd som attan hoppas jag att jag ska få fira med bad, men i min grupp sprang visst bara badkrukor! Försöker övertyga gänget, men ingen är på det humöret. Väntar in gruppen efter, väntar in att de ska hämta andan och efter en bra stund är det äntligen dags. Badet, belöningen och den iskalla avslutningen.

Avslutningen på löpningen that is. Efter lunch skulle vi visst köra ett cirkelpass i buren och gå på yoga också. Dör en smula av uppvärmningen, i form av löpning i sand, men sen är kroppen good to go. Jägarvila med solen i ansiktet alltså. Kunde suttit kvar hela dan!

 

 

Nu tutar vi vidare mot tisdag med morgonjogg i soluppgång. Och jag har världens bästa anledning att slippa banintervallerna på eftermiddagen sen. För på onsdag väntar 38 kilometer långpass!  Och jag har hört att det ska vara kuperat…