Resereportage: Costa Rica – Santa Teresa

Ni är många som har undrat över Costa Rica. Som vill veta hur det var.  Costa Rica känns nytt och fräscht. Det är många som vill dit, men det finns kanske inte så många i bekantskapskretsen som varit där,  som man kan rådfråga.  Därför blir det ett inlägg till er som är nyfikna. Ett reseavbrott i träningsbloggen. Det kanske blir fler. För det är mycket att avhandla. Anyway. Här är det. Resereportaget från Costa Rica. Del 1…

Det finns mängder av färdiga rundresor i Costa Rica och vi började att titta där. Undersökte vilka ställen som fanns och som verkade fina. Tidigt insåg vi att vi skulle spara massor med pengar på att sätta ihop resan själv. Vi ville heller inte ägna för mycket tid i en turistbuss då vi bara hade två veckor på oss. Därför koncentrerade vi oss till en liten del av Costa Rica. Vi valde Santa Teresa för stranden,  och vulkanområdet Arenal för natur, äventyr, vandring och löpning. En klockren kombo för familjen där några vill sola och några har myror i benen….

Vi flög med Air Canada till San José via Toronto, två flygningar på vardera 8 resp 5 timmar. Tog en snabb övernattning i San José innan vi fortsatte resan i hyrbil mot vårt första mål: Santa Teresa.

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när vi åkte dit, mer än en fantastisk solnedgång. Hade dålig koll på hur stort stället var, om det var superturistiskt och om det ens fanns internet…
Nu vet jag.

Santa Teresa är en fantastisk strand, en solnedgång to die for, riktigt bra mat, fina affärer, bra internet och en stor fet dammig grusväg!

Vi bodde i en lägenhet ett par hundra meter från byns enda väg, grusvägen Allan. Boendet heter Zona Azul och drivs av en surfande familj hitflyttad från Kalifornien. Receptionen är utomhus och obemannad, och man kommunicerar genom en walkie talkie som ligger ute på ett bord. På muren sitter en ödla som redan första dagen fick namnet Gunnar…

Att ta sig till lägenheten kräver bil med fyrhjulsdrift och en viss vana av att köra i eländig terräng. Det sista har vi inte. Därför sitter vi mest och skriker när Fredrik trycker gasen i botten, och hoppas att det ska räcka för att ta sig upp. Alternativet att kasa baklänges hela vägen ner till autostradan känns sådär….

Boendet är enkelt men fräscht. Vi är omringade av den galnaste grönska, blomsterprakt i all färger och höns, katter och ödlor. Det är här vi laddar batterier mellan våra äventyr.

Santa Teresa är berg, en dammig väg och en makalös strand. Och alltså bara EN väg. Där outfitten inte helt sällan består av skidglasögon och munskydd. Men den är inte bara dammig utan även full av bilar, fyrhjulingar och mopeder. Det är ingen väg man helst vill strosa på men den rymmer riktiga juveler i mat- och shoppingväg. Som vi ofta når med bilen, trots att sträckan är pinsamt kort. För att vi nästan inte tar oss ner för vår branta backe i flipflops.

Maten är fräsch och modern. Vi snackar bowls, smoothies, sushi, hälsotallrikar och färskpressade juicer. Av nationalrätten Gallo Pinto märker vi inte mycket men så har vi också fokus på andra matinriktningar. Gallo Pinto kommer vi få lära känna bättre senare….

Våra favorithak är Earth Café och Ani’s för supergoda bowls, The Bakery för stadiga äggfrukostar och The Roastery för cappuccino. Costa rica är mycket fisk, och vi åt smarriga fishtacos på Taco corner och god sushi på Katana. 

Ordet som gäller i Costa Rica är PURA VIDA. Det betyder ”ett rent liv” och är ett sätt att leva på. Att njuta av livet och vara lycklig utan bekymmer. Ett enkelt liv utan materiella ting.  Sitter du på ett café och sakar lösenordet till wifi är det en klok idé att gissa just på pura vida. Det funkar nästan överallt…. Är de riktigt wild and crazy sätter dom en siffra bakom, typ Puravida13…

Pura vida genomsyrar hela stämningen på stället. Det är avslappnat och chill. Folk surfar, hänger på caféer och går omkring barfota. Det finns en del svenskar men i övrigt känns det väldigt oturistiskt. Det är kanske inte heller costaricaner man ser utan folk som flyttat hit från USA och Europa för ett avslappnat liv. Hur de har råd vetetusan för prisläget är HÖGT (och valutan helt omöjlig att lära sig…). Vi äter frukost för 800 kronor om dagen…

Om huvudgatan är extremt full av folk och fordon är motsatsen inte långt borta. Stranden som ligger bara ett par hundra meter bort är nästan helt öde. Det finns inte en enda människa som steker i solen, bara ett mindre antal personer sittandes i skuggan under palmerna. Det är en strand så öde att Lomma Beach känns som ett shoppingcenter på mellandagsrean… Kan inte låta bli att undra var alla är men är glad att de faktiskt inte är just här!

På eftermiddagen strömmar dock folket till. Det är då man samlas för att titta på solnedgången. Varje kväll. Den ena mer magisk än den andra. Redan innan halv sex på kvällen sker miraklet, och det är ett nöje att bara titta på. Att springa i solnedgången är snäppet ännu bättre och förmodligen det coolaste jag gjort.

Löpningen i övrigt är ganska begränsad. Dels pga värmen men också pga att det ju bara finns en väg. Som man helst inte uppehåller sig på…

Därför springer vi ut ur byn på snabbaste möjligaste sätt, och letar oss ut på landsbygden. Det blir fram och tillbaka-rundor men vi slipper i alla fall trafiken. Ska man få en någorlunda bilfri upplevelse gör man klokt i att gå upp tidigt. Vi springer direkt när solen gått upp, med start kl 05:30.  Byn vaknar redan vid 06.00 och därefter är trafiken igång.

Förutom att bada och springa tar några av oss surflektion. Fegisen i familjen väljer att filma äventyret och får semesterns roligaste händelse på pränt. När Fredrik ska flasha med ett dyk från brädan och glömmer att det bara är 20 centimeter djupt…

Vi gör även en kortare vandring till Montezumas vattenfall, samt åker på snorkelutflykt. För en som är van att vandra ensam i svensk skog blev vandringen lite väl turistisk. Att beskåda vattenfall till tonerna av hårdrock, sittandes vid sidan om ett bord med krimskrams till försäljning, var sådär. Snorkelutflykten till Tortuga island var däremot underbar och rekommenderas!

Vi har 6 nätter i Santa Teresa innan vi ger oss iväg mot regnskogen. Men det blir ett separat inlägg. Stay tuned.