A-mamman efterlyste ett skoinlägg. En inventering i min överfulla garderob. Och såklart ska hon få ett sånt. Utan att gräva allt för djupt ner i förråden hittar jag 12 par skor som jag ställer upp propert och fint på vardagsrumsgolvet. I ärlighetens namn står de fortfarande kvar. Blogga först, städa sen. DET är sen gammalt. Här kommer anekdoterna ni inte visste att ni saknat. Kryddat med lite fotsvett. Varsågoda:
Bakre raden fr v:
1 och 2. Icebugs L-anima. Samma sko, olika färg.
Världens kanske oskönaste men samtidigt bästa sko. Bäst för att greppet är oslagbart. Jag har sprungit på isgator utan att ens fundera. Det finns inget underlag som de här skorna inte biter på. Då får man leva med att det känns som att springa med ett par pansarbandvagnar på fötterna. Varför jag har två? För att jag glömde att jag redan hade ett par. Läs mer om den historien här.
3. New Balance Vazee Summit v2. Ersättaren till v1:an som gick i graven i somras efter att lilltårna tittat ut. Ettan, som varit mina skönaste trailskor ever. De sprang en Ultravasa bara någon vecka efter inköp, utan att ge ens en liten blåsa! Jag älskade v1:an och tog förgivet att dessa skulle vara lika bra. Men tji fick jag. Fötterna domnar och gör ont. Vetetusan vad de gjort med skon men jag kan inte springa i den längre. Den är jätte-tillsalu om någon vill köpa! Och har någon föregångaren liggandes och skräpa, så hör av er. Jag kommer och städar din ugn om jag får ärva dem…
4. Barfotaskor Vivobarefoot. Oklar modell, men nog lite trailig.
Alltså jag gillar barfotaskor i teorin men helt ärligt ligger de mest i garderoben. Orkar liksom inte acklimatisera mig till dem…
Mellanraden fr v:
1. Inov-8 X-talon 225.
Sprang jättemycket i Inov8 tidigare men vi har glidit isär. De här är dessutom köpta i en aningens för liten storlek. För att jag som vanligt tror att min stortå ska krympa i tvätten. Det har inte hänt hittills. Numera är det mest dottern som lånar dem.
2. Salming distance årgång gammal.
Man kan förledas att tro att de stått länge i garderoben men jag köpte dem faktiskt nya i våras. På jätterea. För att jag haft dem tidigare och tyckte om dem. Men sedan jag och New Balance 1500 började kila stadigt är allt annat second best. De används mest när det är fult väder och jag inte vill offra mina favoriter.
3. New Balance 1500 v3.
Jag köpte mitt första par 1500 inför Portugal mars 2017. De här är mitt tredje par. Och det har kommit tre par efter. Jag sliter 1500-ingar mer än ekonomin tillåter. Men så springer jag med dem på ALLA underlag och distanser, trots att de är raceskor för piffiga underlag. Anyway. De här är också för små. För att jag gick på rutin och inte provade i butiken. Och för att minnet inte var så bra vad gäller storlekar som jag trodde. Här kan ni läsa den historien… De fungerar numera som inneskor. Utom i de fall jag råkar ta fel på morgonen för att alla ser likadana ut.
4. New Balance 1500 v4.
Efterträdaren till efterträdaren till skon ovan. Den var vit en gång. Den är utsliten och ful men används när jag inte vill smutsa ner mina nya. Typ som i söndags.
Främre raden fr v:
1. New Balance 1080
Reaskor från Portugal 2018. Jättesköna att promenera i. För tunga att springa i. Jag vill ha fjäderlätt!
2. Inov8
Köptes till Ultravasan men klarade inte provlöpningarna. De var för breda och jag simmade omkring. Nu samlar de damm och upptar hyllmeter. Onödigt.
3. Adidas Adizero Adios eller i vilken ordning det nu ska vara.
Tidigare favoriter, tills jag hittade New Balance. Smala, lätta men aningens hårdare än NB. Har degraderats till Promenadskor.
4. New Balance 1500 v4.
Det känns som jag upprepar mig. Så nya och fräscha. Luktar nästan hallon fortfarande. Och fortfarande så oskyldigt orange.
Det var en skolista som heter duga.
Summa summarum. Jag springer till 99% i New Balance. Utom på isgata.
Jag springer till tårna tittar ut och har alltid kvar ett par gamla som reserv om det är smutsigt ute. Därför springer jag oftast i fulast skor för att jag har ett par fina jag inte vill förstöra. Ärvd egenskap i rakt nerstigande led från min mamma…
Anyway. Jag borde få mängdrabatt men har inte hittat någon välvillig sponsor än. Typ köp 10 betala för 8…
16 Kommentarer
Marie
23 oktober, 2018 kl 20:19Helt gett upp Brooks pure? De ska tråkigt nog sluta tillverkas så jag vet inte vad som går att ersätta floden med.
Anna
24 oktober, 2018 kl 16:23Ja tyvärr! Körde connecten i många år. Hade samma skor på TRE helsingborg marathon. Alltså samma SKOR, inte samma märke…. Hållbara som attan! Men som sagt, de finns inte mer :) Kommer tillbaka köper jag!
pernillabredolt
23 oktober, 2018 kl 21:33New Balance alltså. Adidas Adizero Adios är mina favoriter sedan mängder av år tillbaka (innan var det Boston) – kanske får testa dem när jag uppsöker en affär vid något tillfälle.
Anna
24 oktober, 2018 kl 20:34Har inte haft Adiosen på typ 2 år nu, men är faktiskt lite nyfiken på dem igen. Känns lite stummare än NB, men jag kommer ihåg dem som grymma :)
pernillabredolt
25 oktober, 2018 kl 07:33Galet grymma minus att de går sönder efter typ 3 månader i tyget…. har blivit många reklamationer.
maramackan
24 oktober, 2018 kl 07:35Det hedrar dig att du i alla fall ligger på >10 men du är fortfarande rookie! :-) https://maramackan.files.wordpress.com/2012/10/skorna.jpg
Anna
24 oktober, 2018 kl 20:35Vilken underbar bild. Och nu fick jag ju på något vis tillstånd att köpa 12 till…. Eller det var inte så du tänkte? :)
maramackan
25 oktober, 2018 kl 08:22Du har min välsignelse Anna!
Staffan
24 oktober, 2018 kl 08:59Skoj inlägg! Jag får fundera på om jag vågar göra något liknande, inte säker på att min fru vet eller uppskattar hur många löparskor jag faktiskt äger… :-)
New Balance. Jag har haft tre par men tycker de är lite…anonyma och ofta lite för låga i tåboxen. Tävlingsmodellen NB1600 var i och för sig den skönaste sko jag någonsin haft, som en mockasin men sulan föll i bitar efter bara 250 km…jag har NB1400 v4 men den är lite för tråkig, lite för tung och lite för låg i tåboxen för att vara den tävlingssko den utger sig för att vara men den är helt OK att springa terräng i med bra grepp i sulan. Sedan har jag också en tynngre modell, 890, som helt enkelt bara funkar, i en evighet verkar det som, men som varken är lätt eller tung.
Anna
24 oktober, 2018 kl 20:36Nej allt ska man inte tala högt om. Fast vi har en hemlig överenskommelse att man inte får prata om löparskor, kaffekostnader och friluftsprylar…. det går under all ekonomi-radar….
A-mamman
24 oktober, 2018 kl 09:06TACK! Mina terrängskor är New Balance (känns lättare och mjukare än de Salomon som jag hade innan). De slits dock inte så mycket som mina vanliga löparskor, som jag ofta har i 1 år innan byte – nu har det snart gått 1,5 år med mina Adidas (första gången) Adizero Boston. Jag tyckte redan innan detta att jag var värd ett par nya, är sugen på att prova t ex Hoka, och när jag nu ser din skosamling så vet jag att jag minsann får köpa ett par till.
Anna
24 oktober, 2018 kl 20:37Hoka är jag också lite nyfiken på. För de verkar så wild and crazy. Fast jag är inte säker på att jag gillar, så jag vågar nästan inte. Du kan väl rapportera om du köper dem?
A-mamman
25 oktober, 2018 kl 22:52I will! Och nu kanske jag måste testa dem bara därför? Haha, toppen ju.
Staffan
2 november, 2018 kl 08:17Jag köpte ett par Hoka i våras för att bekämpa min hälsporre, nu har jag bloggar lite om att springa i Hoka :-)
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/2018/11/efter-50-mil-i-hokaoneone-napali.html
Mia
24 oktober, 2018 kl 14:36Alltså, jag skrev det på insta också men jag har bara två par löparskor. Egentligen bara ett par, men så råkade jag få ett par till. Är jag unik?
Anna
24 oktober, 2018 kl 20:38Om jag har lika många människokjolar som du har löparskor så har du säkert lika många löparskor som jag har människokjolar. Och då går det på något vis på ett ut….