Aktuellt

Race report: Höganäs halvmaraton 2018

Andra race reporten på en vecka, man skulle kunna misstänka att löpsäsongen dragit igång. Höganäs halvmaraton idag, en hastigt påkommen spontangrej. Som levererade!

Det var efter Österlen trail i förra veckan som jag fick ett galet sug efter asfalt. Den där längtan efter att bara få mala på blir tillslut så stor att jag spontananmäler mig till Höganäs. Utan att veta vad jag egentligen anmält mig till och hur jag ska ta mig dit. Plötsligt befinner jag mig i startområdet.

Jag har åkt själv till loppet, men i djungeln av löpare behöver jag aldrig känna mig ensam. Hela världen är här. Också. Jag pratar med så många att jag nästan glömmer bort den där intervjun jag ska göra. Men speakern har inte gått någonstans, och inför den samlade löparskaran hör jag mig säga att jag bara ska njutspringa. Jag ser nu efteråt att jag sagt samma sak till Helsingborgs Dagblad. Njutspringa alltså. Fast den detaljen glömmer jag sen…

13.00. I startfållan. Allt har gått smärtfritt hittills. Bajamajaköerna har varit exemplariskt korta, väskinlämningen smidig, och nummerlappen uthämtad på två minuter.  Musiken pumpar ur högtalarna. Jag är taggad. Har lite span på 1:40-ballongerna. Det är en långsammare tid än jag brukar, men formen är ju liksom inte bättre. 4:45 fart låter dessutom jättesnabbt för en som mest såsat omkring på sistone. Får se hur länge det håller…

Första 5,5 kilometrarna är det medvind/sidvind och livet känns bra fint. Det är inga problem att hänga med ballongfolket, däremot har jag tre personer i klungan som på olika vis förtar en del av njutningen. Det är killen med de långa släpande stegen, som lämnar benet bakom sig så långt att jag snubblar minst fem gånger innan jag ger upp och springer om. Det är killen som aldrig någonsin tvättat sin tröja och killen som njutit av en fantastisk vitlöksmiddag igår kväll…

Men vad gör det. Det är underbart att ha en klunga att glassa runt i. Och farten känns helt klart överkomlig. Tills vi vänder på steken och möter vinden. Försöker hitta en bredaxlad vägg att lägga mig bakom men vinden kommer liksom inte helt framifrån. Får bita ihop och kämpa en stund.

Mest kämpar jag efter varje drickapaus. För att jag fortfarande vid 44 år fyllda inte lärt mig dricka i farten. Jag dricker så långsamt att klungan hinner distansera sig. Ett avstånd på 50 meter är kort, men det tär på krafterna att äta in. Beslutar mig för att sluta dricka för att inte missa tåget. Det är trots allt lättare glida räkmacka än att behöva hålla farten själv.

Jag längtar till 16 kilometermarkeringen då medvind utlovas. Och känslan att äntligen komma ner till havet och medvinden är obetalbar. Utsikten magisk.

I havet roar sig kite-surfare och i luften flyger folk med skärm. Funderar i fem kilometer över vad den där flygmojängen ens heter men kan inte komma på det.  Mest är jag rädd att de ska få punktering på skärmen och råka nödlanda på mig, men allt går bra. Skönt såklart, även om en krasch med främmande flygande föremål hade blivit ett bra blogginlägg…


Jag springer förbi familjen när 300 meter återstår. Dottern skriker åt mig att spurta och jag får en utskällning inför publik över min totala brist på spurtreserv! När 50 meter återstår beslutar jag mig för att skärpa mig. En spurt på 50 meter borde väl till och med jag klara, och mannen framför ser ut som ett hyfsat lätt byte. Startar motorerna. Nu jäklar.

Kramp. I trampdynan!  Kan man ens få kramp där??? Får backa och se mig slagen. Men hallå, jag försökte ju i alla fall.

Kliver över mållinjen på 1.39.19 vilket räcker till en åttondeplats. Med tanke på trilskande fot och utebliven fartträning är jag nöjd med att ha lyckats hålla den farten. Även om man såklart alltid jämför med fornstora dar…

I målet fortsätter kafferepet. Snackar vidare med alla trevliga människor, chillar i de glassiga stolarna på bryggan. Njuter av sommaren och drömmer om cappuccino. Sen är det dags att torka av saltet och ge sig av.

Jag har med mig våtservetter för att ta bort saltet som ligger som ett täcke över hela mitt ansikte. (Ja, jag hade kunnat söka jobb som saltfabrik!). Jag har också med mig en deo-våtservett som man tydligen ska tvätta armhålorna med. Med postlopps-hjärna extra allt blir det naturligtvis tvärtom. Och för dig som inte provat att tvätta ansiktet med deo-våtservett kan jag meddela att ansiktet blir lite stelt…  Resten av eftermiddagen kan jag inte le.

Men jag ler inombords. För jag har fått nöta asfalt. Jag har fått en dag med perfekt löparväder. Jag har träffat massor av trevligt folk och njutit en av de finare bansträckningarna ever. Jag är så in i bängen glad för att jag ibland gör spontana saker.

Tack Höganäs halvmaraton för idag. I’ll be back!

18 Kommentarer

  • Svara
    Trail & Inspiration
    21 april, 2018 kl 21:10

    Haha! Deo-våtservett? Funkar inte vanliga vårservetter under armarna? Man har ju dem i skrevet på små bebisar liksom? Eller menar du att det är deo PÅ DEM?

    //Hälsar anställd nr 2 på saltfabriken! :-D

    • Svara
      Anna
      21 april, 2018 kl 23:05

      Alltså jag vet inte. Det är någon sån där nördig tältarpryl som Fredrik införskaffat. Det ska tydligen tvätta och ha deo-funktion. Men hur ofta smörjer man ansiktet med deo liksom? Stel i armhålan kanske inte är lika läskigt… :)

  • Svara
    Johanna
    21 april, 2018 kl 23:39

    Åh det låter ju helt fantastiskt! Måste helt klart hålla lite koll på det loppet inför nästa år.

    Deovåtservett är nog nåt av det konstigaste jag hört talas om. Har suttit i fem minuter oxh försökt fatta poängen och funktionen men det känns högst oklart! :-)

    • Svara
      Anna
      22 april, 2018 kl 22:11

      Haha, det är bergis för att man ska slippa ta med sig en tung deodorant i sin lättviktspackning :) Att man inte ska smörja den i ansiktet är en annan sak…

  • Svara
    Hans Broomé
    22 april, 2018 kl 00:53

    Jag har också problem att dricka i farten. Ett tips: ta med ett ”sugrör” – mitt är en avklippt plastslang (ca 25cm) som är alldeles lagom att stoppa ner i muggen och suga i sig innehållet.

    Grattis till en bra tid!

    • Svara
      Anna
      22 april, 2018 kl 22:12

      Men skvimpar inte allt ut medan man försöker sörpla i sig vätskan? Jag tänker sportdryck all over the place liksom!

  • Svara
    Katarina
    22 april, 2018 kl 07:06

    Så bra du är! Låter som en härlig bansträckning, kanske får testas en gång i framtiden.
    För omväxlings skull passerade jag metropolen Kävlinge igår. Körde även lite fel på hemvägen så nu har jag även besökt Stävie :)

    • Svara
      Anna
      22 april, 2018 kl 22:13

      Det var kanonfint. Nästa år får du hänga med. Och vilken turdag att få besöka både kävlinge och stävie! En lördag blir väl knappast bättre. Nästa gång får du hojta så sätter vi på kaffemaskinen :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & jag
    22 april, 2018 kl 16:38

    Du är ju världens bästa och stabilaste traktor! Stort grattis till en fin placering och prestation :D

    • Svara
      Anna
      22 april, 2018 kl 22:14

      Traktor är jag men in dagsläget tyvärr ingen trimmad traktor :)

  • Svara
    Ingmarie
    22 april, 2018 kl 21:37

    Du är helt fantastisk! Begriper inte hur du hela tiden lyckas prestera trots mortons, ledset ben, magsjuka och vad det nu varit. GRATTIS!

    • Svara
      Anna
      22 april, 2018 kl 22:15

      Alltså Morton glömde jag hemma. Foten kändes inte alls! Fattar ingenting jag heller….

  • Svara
    Jonas
    22 april, 2018 kl 22:43

    I förrgår skulle du skippat våtservetterna och hoppat i plurret… det var otroligt skönt att sitta i bilen hem nybadad…
    Tack för trevlig stund, både innan och efter…ja vi sparnag ju en del både ihop och framför/bakom varann, hopas att jag inte var en av dom där tre killarna😉

    • Svara
      Anna
      23 april, 2018 kl 22:35

      Jag såg några galenpannor som badade men konstaterade att jag hellre hade ätit upp min våtservett än att hoppa i…
      Tack själv för pratstunderna! Och nej, du var inte en av de tre :)
      Men med tanke på att det var du som sprang ifrån mig kan man kanske misstänka att det var jag som inte luktade hallon :)

  • Svara
    Mia
    23 april, 2018 kl 09:40

    Vilket lopp! Kanske något att signa upp sig för nästa år? :) Fast då ska jag vara i bättre form än att springa halvmaran på typ två timmar, vilket nog skulle vara fallet nu. Fin prestation du! Stabilt liksom. Traktorn din är att lita på!

    • Svara
      Anna
      23 april, 2018 kl 22:36

      Tycker jag definitivt. Verkligen ett superlopp! Fast ont om cappuccino så vi får ta den i Helsingborg efteråt…

  • Svara
    Johanna
    23 april, 2018 kl 14:04

    Grymt lopp med tanke på bakgrunden, härligt :)

    • Svara
      Anna
      23 april, 2018 kl 22:36

      Tack!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.